Senna

Senna, sennablad, folia sennae, farmak., erhålles af flere arter af slägtet Cassia L. (se d. o.). De i Sverige officinella bladen (»senna alexandrina») insamlas af C. lenitiva Bisch. (C. acutifolia Delile). Jämte denna art är det i synnerhet C. angustifolia Vahl. och C. obovata Coll., som lemna s. k. sennablad. Nämnda Cassia-arter äro buskar med långa, böjliga, i toppen örtartade grenar, försedda med stora parbladiga blad, som hafva öronlika stipler och 3 till 9 par småblad, hvilka äro enkla, helbräddade, fasta, läderartade och derför äfven efter torkning släta. Bladens form vexlar mellan smalare och bredare lansettlik (C. angustifolia Vahl.), spetsigt äggrund (C. lenitiva Bisch.) och trubbigt oval till omvändt äggrund, nästan omvändt hjertlik (C. obovata Coll.). Från alla andra snarlika blad igenkännas sennabladen genom sin sneda bas. Formen vexlar för öfrigt betydligt inom samma art och äfven på samma buske (se Batka: Monographie der Cassien-gruppe Senna, 1866). Sennabuskarna tillhöra det afrikansk-arabiska vegetationsområdet. Nordligast träffas de på Sinai-halfön, vidare i öfre Egypten, Nubien, Kordofan, Darfur och vesterut i oasen Tuat i nordvestliga Sahara samt i Syd-Afrika vid Sambesi-floden och inom Kaplandet. Den mest utbredda arten är C. obovata, som ånnes på hela detta område. Handelsvaran består nästan uteslutande af småbladen, mer eller mindre hela eller under transporten sönderbrutna. De vigtigaste slagen af denna drog äro S. Alexandrina, S. Tripolitana och S. Tinnevelly. Det första slaget, det i Europa vanligast officinella, äfven kalladt. »Palt-senna» (af Ital. Appalto, förpaktning), består nästan uteslutande af C. lenitiva Bisch., med någon gång ett eller annat blad af C. obovata samt en eller annan balja. Baljorna voro fordom nästan uteslutande begagnade, sällan bladen; nu är förhållandet motsatt. S. Tripolitana, som kommer öfver Tripoli, dit den transporteras å kamelrygg genom Sahara-öcknen, består af samma slags blad som den förra sorten, men är på grund af de ständiga omlastningarna vanligen mycket söndersmulad. Efter produktionsorten kallas den äfven sudansk senna. Arghelblad, som stundom finnas inblandade i den första sorten, förekomma deremot aldrig i denna. S. Tinnevelly, en omsorgsfullt samlad, väl vårdad drog af utmärkt beskaffenhet, består af de 4--5 cm. långa, lansettlika bladen af C. angustifolia Vahl., hvilka hafva en gulaktigt grön öfveryta och mörkare grön underyta, hvilken antingen är glatt eller besatt med glesa, korta, tilltryckta hår. Dessa blad äro mindre styfva än den förstnämnda sorten. De hafva en icke obehaglig lukt, erinrande om lukten af te, och endast obetydlig smak, hvaremot de andra sorterna hafva ingen lukt, men en obehaglig, något skarp smak. Sorten har sitt namn efter en ort på vestra Indiska halfön, der den företrädesvis odlas. Andra handelsslag, såsom Bombaj-senna, Arabisk senna och Senna salamecca äro i allmänhet sämre sorter, som icke komma till Europa. -- Jamaica-senna, som begagnas i Vestindien, utgöres af bladen af C. obovata Coll., som från Italien, der den förr odlades, öfverflyttats till Jamaica och der förvildats. -- Sennadrogen framkallar afföring från tarmkanalen. Den var länge föremål för kemisternas undersökningar, utan att man kunde med visshet afgöra hvilket ämne, som var orsak till denna verkan. Numera antages den af Dragendorff upptäckta kathartinsyran vara denna beståndsdel. Senna innehåller derjämte flere andra beståndsdelar, hvilka icke veterligen hafva någon medicinsk betydelse. Af sennablad finnas i Sv. farmakopén två beredningar: electuarium sennae, senna-(»sennets»-)mos, och infusum sennae compositum, senna-te (»sennets-te»). Moset är en blandning af pulveriserad koriander 1 d., sennablad 10 d., renad tamarindpalpa 15 d. och sockersyrup 25 d. Af detta mos tages antingen 3--5 teskedar på en gång vid sängdags, då öppning vanligen inträffar följande morgon, eller ock tages på dagen 1 tesked hvarannan timme, tills verkan inträder. I »sennets-te» ingå koriander 2 d., korinter 5 d., sennablad 10, seignettesalt 5 d., manna 20 d. på 100 d. infusion. Man tager vanligen först 2 matskedar på en gång och sedan 1 matsked hvarannan timme, tills önskad verkan erhållits. Man kan ock sjelf bereda »sennets-te» genom att begjuta 1 d. sennablad med 10 delar kokhett vatten, som utdrager det lösande ur drogen. O. T. S.