Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Serenius

Ämne: Svenska biskopar · Svenska präster, lärda och universitetsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 905–906 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Serenius, Jakob, biskop, statsman, föddes i Färentuna socken på Svartsjölandet d. 25 Juli 1700 samt blef student i Upsala 1714 och filos. magister 1722. Prestvigd sistnämnda år, blef han vice pastor i sin hemort, men utnämndes kort derefter till legationspredikant i London, hvarest han nitiskt verkade för uppbyggandet af en svensk kyrka, som 1728 invigdes. 1735 återkom han till fäderneslandet, såsom utnämnd kyrkoherde i Nyköpings östra församling och blef prost 1736. Under sin vistelse i England hade S. gjort sig förtrogen med detta lands vetenskapliga och kyrkliga lif, och hans sträfvan blef att närmare sammanknyta den svenska och den engelska bildningen. Sålunda utarbetade han redan i London ett Dictionarium anglo-svetico-latinum, hvars första del, tryckt i Hamburg 1734 och å nyo i Nyköping 1757 (andra delen utkom 1744), var åtföljd af en afhandling om Sveo-göthers forna närmare förhållande till anglerne. Efter hemkomsten lät han sin kännedom om den inom engelska kyrkan brukliga konfirmationen straxt bära frukt genom att i sin församling införa offentligt förhör med årets nattvardsungdom. Sedan han 1763 blifvit biskop i Strengnäs, föreskref han såsom gällande ordning för sitt stift, att nattvardsbarnen »i fastlagen skulle undervisas af presterskapet och, när de pröfvades giltige, förhöras i hela församlingens närvaro söndagsmorgonen, innan skriftermålet sker». Säkert var det detta Serenius' tillvägagående, som gaf uppslaget till de snart följande åtgärder, genom hvilka konfirmationen blef tämligen allmän i Sverige före 1700-talets slut. Både som församlingsherde och som biskop var S. mycket nitisk. I Nyköping lät han genom samlande af frivilliga medel uppbygga fattighus och trivialskolor, dermed gifvande ett exempel, som fick efterföljd mångenstädes i riket. Skollärarna förskaffade han ökade löner af allmänna tillgångar. En stor vän af naturvetenskaperna, inrättade han för egna medel och genom gåfva af en engelsk vän ett lektorat i naturhistoria i Strengnäs; dessutom kom ett medicinskt lektorat derstädes till stånd på hans föranstaltande. -- G. J. Ehrensvärd, hans politiske motståndare, yttrar om honom i sina dagboksanteckningar: »ordning, skick och lydnad satte han i alla sina underhafvandes ämbeten. Han vårdade sig om skolor, om fattighus, om den allmänna undervisningen. Han var sträng mot sina prester; hade han icke varit partisk, hade han tjent till eftersyn. Han bar omsorg för biblioteqver, för vetenskaper och dem af konsterna, som han ej trodde tjena til yppighetens tilväxt eller til de högas förmån». -- S. var riksdagsman alla riksdagar från och med 1738 till och med 1771, utom 1756, då han som mössa utestängdes af en medtäflare af hattpartiet. Han var en bland dem som ledde diskussionen, och under sitt partis makttid dikterade han ej sällan beslutet. Han bar »engelskt hat till Frankrike» och var derför det »franska systemets» orubblige vedersakare. Såsom riksdagsman ifrade han äfven för kyrkans angelägenheter; det slutliga resultatet af hans nit för en förbättrad bibelöfversättning blef den bibelkommission, som Gustaf III tillsatte i Maj 1773. S. dog i Strengnäs d. 4 Sept. 1776. A. U. B.