Sergeant [särsja'nt, orikt, sjersa'nt], Fr. sergent (af Lat. serviens, tjenande), urspr. ett slags rättstjenare, kom sedermera att beteckna en militärisk grad. Under senare delen af medeltiden kallades de franske konungarnas lifvakt »sergents d'armes» l. »sergents à masse». Under 15:de och 16:de årh. gaf man först i Spanien och sedan i andra land benämningen »sergents de bataille», »sergents-majors de bataille» och »sergents-générals de bataille» åt officerare, som hade generalstabsangelägenheterna om hand. Från 17:de årh. gick benämningen öfver till att beteckna en underofficersgrad, vanligen graden näst efter fanjunkaren eller fältväbeln, såsom förhållandet ännu är i de flesta arméer. Benämningen inkom i svenska armén under Gustaf II Adolfs tid. C. O. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sergeant
Ämne: Svensk historia under vasatiden · Danmark och nordisk historia
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 906 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗