Siena

Siena. 1. Provins i italienska landskapet Toscana. Areal 3,794 qvkm. 207,013 innev. (1881). Betydande marmorbrott. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger i en kuperad, naturskön trakt, 48 km. s. om Florens. Staden är omgifven af en gammal mur med citadell och nio portar. Ärkebiskopssäte. 25,204 innev. (1881). Siden och yllevaror tillverkas, hvarjämte sockerraffinering och halmflätning bedrifvas. Den trångt och oregelbundet byggda staden eger storartade arkitektoniska skatter, bland hvilka i främsta rummet märkes den 1229 började och omkr. 1380 fullbordade katedralen. Ehuru icke fullständigt utförd, är den ett af den italienska gotikens mästerverk. I dess inre finnas ett af yppersta marmorblock bestående golf, en praktfull predikstol af Nicola Pisano, en bronsstaty (Johannes Döparen), en berömd tafla af Duccio di Buoninsegna, det enda bibehållna verk af denne mästare i Sienas målareskola, samt en mängd andra dyrbara konstverk. Invid kyrkan ligger Piccolominis bibliotek, smyckadt af Pinturicchios fresker, och under densamma baptisteriet San Giovanni med en berömd dopfunt. I stadens öfriga 50 kyrkor finnas äfvenledes värdefulla målningar och skulpturer. Midt i staden ligger Piazza Vittorio Emanuele (fordom Piazza del Campo), anlagd i form af en antik teater och ännu skådeplatsen för de årliga festspel, numera kappränningar, som sedan medeltiden firas i S. Platsen omgifves af praktbyggnader, såsom det i 13:de och 14:de årh. i utsökt gotik uppförda, med ett 90 m. högt klocktorn försedda Palazzo pubblico, den af Sienas mästare med statyer smyckade Loggia dei Nobile, Palazzo del Governo m. fl. I midten reser sig Fonte Gaja, en berömd fontän af Jacopo della Quercia. Bland stadens öfriga byggnader må nämnas: Palazzo Tolomei och P. Buonsignori i gotisk stil samt Palazzo Spanocchia och P. del Magnifico i renaissance. Af högre bildningsanstalter eger S. ett af en juridisk och en medicinsk fakultet bestående universitet, grundadt 1203, Accademia dei fisiocritici med naturhistoriskt museum, ett kungl. provinsialinstitut för de sköna konsterna, ett bibliotek med 50,000 bd samt ett tafvelgalleri, vigtigt för kännedomen om Siena-skolans konst. I S. talas den renaste och bästa italienskan. -- S., som troligen anlagts af etruskerna, blef under Augustus romersk koloni med namnet Sena Julia samt förenades sedermera med de lombardiska och karolingiska väldena. Sjelfständigt från början af 12:te årh., nådde det snart en betydande blomstring. Det ghibellinska adelspartiet, som i början innehade makten, invecklade staden i strid med Florens, hvarunder det visserligen vann den lysande segern vid Monte Aperto (1260), men efter derpå följande motgångar måste träda tillbaka för de demokratiske guelferna, som 1280 tillvällade sig stadens styrelse. Från slutet af 13:de årh. täflade S. med sjelfva Florens i rikedom och intresse för konsten. Dess storartade byggnader och samlingar vittna ännu om den särskildt inom målarekonsten framstående Siena-skolans betydelse. De ständiga partitvisterna och upprepade strider med Florens undergräfde emellertid stadsrepublikens bestånd, och omkr. 1500 eröfrades makten af Pandolfo Petrucci, benämnd il Magnifico. Efter dennes död (1512) blef hans genom sitt tyranni förhatliga slägt fördrifven 1524, hvarefter S. ställde sig under kejsar Karl V:s hägn. Men då det kejserliga beskyddet blef alltför tryckande, reste sig de frihetsälskande sienesarna och bortjagade 1552 med fransk hjelp den spanska besättningen. Efter ett tappert försvar föll staden likväl 1555 i kejsarens bundsförvandt Cosimo de Medicis' händer och förenades 1557 med Florens till staten, sedermera storhertigdömet, Toscana. 1859 anslöt S. sig, först af alla städer i Toscana, till konung Viktor Emanuel.