Sigurd Fåfnesbane, Nord. mytol., den skandisk-germanska hjeltesagans främste heros, är hufvudpersonen i de skildringar, som innehållas i Eddans hjeltesånger samt i Valsungasagan och andra beslägtade mytsagor, äfvensom i Nibelungenlied. Han var son af konung Sigmund i Frankland och Hjärdis samt uppfostrades hos konung Hjälprek i Danmark. S. besökte i ungdomen sin morbroder Griper och fick af honom veta sina kommande lefnadsöden. Af Hjälprek fick han en häst, benämnd Grane, och i Hjälpreks hus sammanträffade han med en trollkunnig dvärg Regen, som var mycket vis, men grym. Regen fostrade och underviste S., gaf honom svärdet Gram samt uppmanade honom att dräpa Regens till en drake förvandlade broder Fåfne (se Fafne), som ensam behållit allt det guld åserna Oden, Höne och Loke en gång gifvit i ättarbot för den af dem dräpne Utter, en broder till Fåfne och Regen. Sedan S. först hämnats sin faders död på konung Lyngve, begaf han sig på Regens uppmaning till Gnitaheden och dräp Fåfne, som der hade sin boning. Derefter stekte han och förtärde drakens hjerta och fick derigenom förmåga att förstå hvad några foglar sjöngo, som varnade honom för Regen och sade, att denne eftertraktade S:s lif. Han dräper derför äfven Regen och för bort med sig hela Fåfnesskatten. Han kommer derefter till valkyrjan Segerdrifvas sköldborg på Hindarfjällen och väcker henne ur hennes trollsömn. Af Segerdrifva fick S. lära mycken visdom. Från Hindarfjällen begaf han sig vidare till Lymdalarna, träffar der Brynhild (enligt somliga uppgifter identisk med Segerdrifva), konung Budles dotter, och trolofvrar sig med henne, som sedan födde honom dottern Åslög. Han kommer derefter till konung Gjukes boning, hvarest han genom en trolldryck af Grimhild, Gjukes drottning, bringas att glömma Brynhild och förälska sig i Gjukes dotter Gudrun (se d. o.), som han tager till äkta. Han ingår förbund med sina svågrar Gjukungarna och friar till Brynhild för sin svåger Gunnars räkning genom att byta skepnad med honom; han rider genom lågorna, som omgifva Brynhilds borg, och mottager hennes jaord på Gunnars vägnar och iklädd hans gestalt. När sedan den verklige Gunnar blifvit gift med Brynhild, uppenbarades genom en tvist mellan henne och Gudrun, att det i sjelfva verket varit S. och icke Gunnar, som ridit genom lågorna kring Brynhilds borg och trolofvat sig med henne. Brynhild föregifver nu för Gunnar, att S. svikit dem bägge, och uppmanar Gjukungarna att bringa S. om lifvet. Mordet på honom utfördes af Gjukes yngste son Guttorm, som ej svurit fostbrödraed med S. Vid samma tillfälle blef äfven S:s och Gudruns unge son Sigmund dödad. Sedan Brynhild sålunda hämnats, genomborrade hon sig sjelf med ett svärd och brändes på samma bål som S. Gjukungarna togo sedan alla S:s skatter i besittning. Hans historia skildras, naturligtvis med många olikheter i detaljer, utom i ofvan nämnda skrifter, äfven i medeltida kämpavisor; en efterklang af Sigurdssagan möter oss också i nyare tider uti de på Färöarna upptecknade Sjurðar Kvæði. Man har, ehuru förgäfves, sökt att gifva en antaglig historisk tolkning af Sigurdssagan; en mytisk tolkning deraf är ock den enda möjliga. Lachmann och Simrock m. fl. vilja i henne se en reflex dels af Baldersmyten, dels af myten om Frö och Gerd. Myten om S. har för öfrigt varit föremål för många lärda undersökningar, särdeles i Tyskland; jfr A. Raszmann, »Die deutsche heldensage» (2 bd, 1857--58); samme författares skrift »Die Niflungasaga und das Nibelunglied» (1877); Steigers bok »Die verschiedenen gestaltungen der Sigfriedssage in der germ. literatur» (1873) m. fl. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sigurd Fåfnesbane
Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1036–1037 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗