Silfberg

Silfberg. 1. En fordom stundom förekommande benämning på Sala grufva (se d. o.). -- 2. Öster Silfberg, i Tuna socken af Kopparbergs län, utgöres af åtskilliga mycket gamla silfvergrufvor, om hvilkas första uppdagande man ej har sig något bekant, men om hvilka man vet, att de i början af 1400-talet voro under arbete. Grufvorna drefvos inpå 1640-talet. I äldre tider gåfvo de rätt mycket. Så uppgifves, att detta bergverk under Magnus Erikssons och Margaretas tid lemnat 5--6 tusen lödiga mark silfver, och ännu under Gustaf I vanns något silfver; men på 1600-talet nedgick tillverkningen till några mark, och 1641 var den endast 2 mark 7 lod 1 gran. Malmen var silfverhaltig blyglans, som höll något guld. Flere försök hafva på senare tid gjorts att vinna silfver ur dessa grufvor, men förgäfves. -- 3. Vester Silfberg, i Norrbärkes socken af Kopparbergs län, utgöres likaledes af åtskilliga mycket gamla silfvergrufvor. Dessa, som föra silfverhaltig blyglans, arbetades antagligen i äldre tid af samme bergsmän som i öster Silfberg. Under början af 1700-talet upphörde arbetet småningom, sedan stora kostnader derpå nedlagts. Flere senare försök att bearbeta grufvorna hafva icke krönts med framgång. Malmen förekommer mycket spridd, i en bildning, som har stor utsträckning. Många andra svafvelmetaller träffas der äfven, såsom zinkblende, magnetkis, svafvelkis, kopparkis och arsenikkis. Malmen lär vara något guldförande. Th. N-m.