Simrishamn, stapelstad på Skånes östra kust, i Kristianstads län, s. om Tommarps-åns utlopp i Östersjön. Dess område utgör 430 har. Stadsplanen är indelad i 225 tomter, af hvilka 25 år 1880 voro obebyggda. Taxeringsvärdet var 1889 1,857,800 kr., hvaraf 214,900 kr. för jordbruksfastighet, satt till 3 1/4 mtl. Innevånarnas antal uppgick 1870 till 1,532, 1880 till 1,841 och 1888 till 1,983. Till sitt yttre föga ansenlig, har staden i allmänhet små, obetydliga boningshus. Bland öfriga byggnader märkas det nya, vackra rådhuset i romansk stil, den urgamla S:t Nikolai-kyrkan, byggd af gråsten, samt lasarettet, tullhuset och folkskolan. Hufvudnäringar äro handel med den omgifvande bördiga landsbygden samt sjöfart. Den konstgjorda, hamnen, ehuru liten och ofta skadad af hafvet, är dock den bästa på kusten mellan Åhus och Ystad samt har 3,5 m. djup. Den besöktes 1888 af 842 ankommande och afgående fartyg, om tillsammans 64,393 tons drägtighet, och hade nära 10,000 kr. i inkomster. Stadens egen handelsflotta utgjordes samma år af icke mindre-än 69 fartyg (alla segelfartyg) om 9,441 tons. Hufvudföremål för utförseln äro hafre, tjära, papp, alun och oarbetade metaller. På stadens sjömanshus funnos inskrifna 151 fartygsbefälhafvare och 341 man sjöfolk. Stadens handlande voro 26 med 43 biträden; handtverkarna 47 med 91 arbetare. Fabriksindustrien är obetydlig; nyssnämnda år funnos 7 fabriker med 69 arbetare och 94,860 kr. tillverkningsvärde, hvaraf nära hälften kom på ett gjuteri. Stadens tillgångar voro bokförda till 348,174 kr., skulderna uppgingo till 226,580 kr. För kommunala behof utdebiterades för hvarje krona bevillning kr. 4,30 för fast egendom och kr. 4,01 för inkomst. Genom jernväg står S. i förbindelse med Tomelilla station å Ystad--Eslöfbanan. I staden finnas en enklassig pedagogi, sparbank, afdelningskontor af Skånes enskilda bank samt en badanstalt. Från tryckeri derstädes utgifves »Cimbrishamnsbladet» 2 gånger i veckan. På lemningarna af en skans, anlagd år 1700 s. om hamnen, brinner numera en fyr. -- I kyrkligt afseende bildar S. med sitt annex Jerrestad ett regalt pastorat af 3:dje klassen. -- Jämte Kristianstad utgör S. en valkrets vid val af riksdagsman i andra kammaren.
Stadens namn skrefs i äldre tider Simbershaffn och Sömmershaffn; i mycket senare tider ändrades det till Cimbrishamn, i sammanhang hvarmed framkom sagan att platsen skulle fått sitt namn efter cimbrerna. Emellertid är S. en urgammal stad, ehuru den aldrig egt någon större betydenhet. Grunden till stadens uppkomst har utan tvifvel varit fisket. Fordom skall den hafva varit hamnplats för staden Thumathorp eller Tummerup (nu Tommarp; se d. o.). Talrika olyckor af eld, pest och fientliga härjningar hafva öfvergått det lilla samhället och hindrat dess uppkomst. Sedan mera än ett sekel skonad från dylika olycksfall, om man undantager att hafvet gång efter annan svårt skadat hamnen, har dock staden, som först på senaste tid fått stapelstadsrätt och jernväg, i det hela fört ett obemärkt lif A. G.