Simson

Simson (Samson), judisk hjelte, tillhörde enligt bibelns berättelse Dans stam och var under 20 år domare i Juda. Utrustad med en öfvernaturlig kroppsstyrka, hvilken berodde på hans som nasir aflagda löfte att icke klippa sitt hår, slog han utan vapen ett lejon, aflyfte och bortförde stadsportarna i Gassa samt dödade med en »åsnakindbåge» 1,000 filistéer, till hvilka han utlemnats som fånge. Till sist lyckades dock en filisteisk qvinna, den sköna Delila, af S. få veta grunden till hans styrka. Under det han sof, klippte hon hans hår; fängslad, beröfvad sin syn, måste han derefter arbeta i en trampqvarn i Gassa. Men alltefter som håret tillväxte, återkom hans styrka. En gång, då flere tusen filistéer samlats i Dagons tempel och äfven ditfört S., kullstörtade han med ett tag de tvänne pelare, som buro templets tak, hvilket i sitt fall krossade både honom och hans fiender. (Jfr Domareb. 13--16.) S. är en uppenbart mytisk personlighet, som icke låter sig inpassas i domaretidens för öfrigt mycket oklara historia. Berättelserna om hans bragder röja starkt slägttycke med den lydiske Sandon och den grekiske Herakles, två solgudomligheter af semitiskt ursprung.