Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Sjelftägt

Ämne: Straffrätt: brott, straff och straffprocess · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1135 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sjelftägt, jur., kallas det förfarande, då någon, utan anlitande af offentlig myndighets biträde, sjelf tager sig rätt. Undantagsvis kan ett sådant förfarande vara tillåtet. Sålunda må gods, som man förlorat genom brott eller på annat sätt, tagas åter från »lösker man» (lös person, lösdrifvare), från den, som är misstänkt för att vilja rymma, samt från tjuf, som träffas å bar gerning. Likaså har man i vissa fall rätt att sjelf sätta sig i besittning af saker till säkerhet för ett anspråk (se Pantning). Regeln är emellertid, att sjelftägt är en förbjuden och straffbar gerning. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. J. H-r.