Sida 574
Sive ...
skapar en byråkrati, hvilken, på samma gång som den utöfvar ett otillbörligt förmynderskap öfver medborgarna, blir i hög grad beroende och osjelfständig i förhållande till regeringsmakten; och slutligen derigenom att det stora antal statstjenstemän, som en dylik organisation kräfver, medför alltför betungande kostnader för det allmänna. Sjelfstyrelsen deremot verkar i hög grad uppfostrande och lifgifvande: den uppväcker och vidmakthåller en kraftig och vaken medborgareanda samt framkallar lust och förmåga till en fruktbringande verksamhet på olika områden. Det faller emellertid af sig sjelf och följer af statsbegreppet, att en icke oväsentlig del af förvaltningsgöromålen måste ledas och regleras af regeringsmakten, d. v. s. i större eller mindre mån vara underkastade centralisation. Sjelfstyrelsen och centralisationen måste förenas. Vissa förvaltningsgrenar, t. ex. militärväsendet, måste till följd af sakens natur vara underkastade större centralisation än andra. I allmänhet kan sägas, att ju mer kulturen tillväxer, dess flere områden öppna sig, på hvilka det allmänna måste ingripa reglerande, begränsande eller skyddande, medan samtidigt upplysningens och medborgareandans ökande och stärkande medföra, att en allt större del af rena förvaltningsgöromål kan öfverlemnas åt folket sjelf. Det är en af de moderna statsvetenskapernas och den moderna statskonstens svåraste uppgifter att bestämma gränsen mellan sjelfstyrelse och centralisation, mellan medborgarnas fria sjelfverksamhet och statsförvaltningens ingripande. Jfr Byråkrati, Centralisation, Decentralisation och Förvaltning. H. S-n.
Sjelftägt, jur., kallas det förfarande, då någon, utan anlitande af offentlig myndighets biträde, sjelf tager sig rätt. Undantagsvis kan ett sådant förfarande vara tillåtet. Sålunda må gods, som man förlorat genom brott eller på annat sätt, tagas åter från »lösker man» (lös person, lösdrifvare), från den, som är misstänkt för att vilja rymma, samt från tjuf, som träffas å bar gerning. Likaså har man i vissa fall rätt att sjelf sätta sig i besittning af saker till säkerhet för ett anspråk (se Pantning). Regeln är emellertid, att sjelftägt är en förbjuden och straffbar gerning. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. J. H-r.
Sjeljabov, Andrej Ivanovitj, rysk nihilist, född på Krim 1850, son af en lifegen, studerade juridik i Odessa, men fängslades 1877 som medlem af hemliga socialistiska sällskap. Lösgifven, företog han agitationsresor till de sydryska universiteten, anlade det misslyckade jernvägsattentatet mot Alexander II 1879, ledde explosionen i Vinterpalatset 1880 och förberedde katastrofen i Mars 1881, som hade till följd kejsarens död. Sjelf hade S. tvänne dagar förut blifvit gripen och afrättades d. 15 April s. å.
Sjemacha l. Sjamacha, stad i Kaukasus, guvern. Baku, naturskönt belägen 680 m. öfver hafvet, vid steppfloden Pirsagat. Omkr. 25,000 innev. Befolkningen idkar trädgårdsskötsel och handel samt tillverkar siden- och bomullstyger i betydande mängd. Staden anlades 1824 i närheten af Stara-S., fordom hufvudstad i kanatet Sjirván och en af de vigtigaste silkesmarknaderna. Förstörd genom tvänne jordbäfningar (1859 och 1872), är den numera nästan helt och hållet nybyggd.
Sjendu, birmansk folkstam. Se Hling-dsju.
Sjen-si, provins i nordöstra delen af Kina, begränsad i ö. af Hoang-ho, i n. af kinesiska, muren, i v. af Tatariet och i s. af floden Han. Areal 210,340 qvkm. Omkr. 8 1/4 mill. innev. Landet är, i synnerhet i n., fruktbart och välodladt. Hufvudstad: Si-ngan, med omkr. 1 mill. innev.
Sjer (Sjeri), Arab., gemensam benämning på dem bland muhammedanernas kyrkliga och, borgerliga lagar, som hvila på koran eller traditionen.
Sjerbet. Se Sorbet.
Sjeremetjev, rysk adelsslägt af preussiskt eller tatariskt ursprung. -- 1. Ivan Vasiljevitj S., bojar, utmärkte sig i krigen mot de krimska tatarerna och vid eröfringen af Kazan 1552. -- 2. Boris Petrovitj S., generälfältmarskalk, en af den ryska härens skapare under Peter den store, född 1652, besegrade den svenske generalen Schlippenbach vid Erastfehr 1701 och. 1702 och Hummelshof 1702, anförde ryssarnas center i slaget vid Poltava (l709) samt eröfrade Livland 1710. Död 1719. Hans korrespondens med Peter I utgafs (1774--79) af sonen Peter Borissovitj S. -- 3. Nikolaj Petrovitj S., öfverkammarherre, den sistnämndes son, född 1751, död 1809, grundade i Moskva ett efter honom uppkalladt hospital för främlingar och nödlidande.
Sjeri at-el-Kebir, »den stora floden», arabernas namn på Jordan.
Sjerif, Arab., »ädel», bland muhammedanerna titel för Muhammeds efterkommande. Jfr Nakib.
Sjersjel (Fr. Cherchell). Se Caesarea.
Sjersmin, bot. Se Schersmin.
Sjeval, den tionde månaden i den muhammedanska kalendern. Den motsvarar ungefär Juli och har 29 dagar.
Sjevtjenko (Szevczenko), Taras Grigorievitj, lillrysk skald och målare, född 1814 i guvernementet Kiev af lifegna föräldrar, fick på sin herres bekostnad resa till Petersburg, der han genomgick konstakademien. Återkommen till Ukrajna 1844, skref han bl. a. dikten Kaukasus, i hvilken han skildrade huru en hans vän för sin frisinthet blifvit sänd till Kaukasus och stupat i striden mot tjerkesserna. I anledning deraf fängslades han sjelf 1847. Frigifven 1857, återvände han till Petersburg och dog der 1861. S. är den mest framstående bland de lillryske skalderna, på en gång äkta nationel samt besjälad af kärlek till humanitets- och frihetsidealen. Hans förnämsta verk är Kobzár (1840), en samling lyrisk-episka dikter öfver nationella ämnen.
Sjibbolet (Hebr., »kornax»), egentl. det ord, på hvars uttalande (sibbolet) gileaditerna enligt Domareboken 12: 5, 6 igenkände de
Källa: Project Runeberg ·
