Sida 573
Sive ...
femte i deras borgerliga år. Denna månad, som har 30 dagar, motsvarar senare delen af Januari och förra delen af Februari hos de kristne.
Sjeich (Arab., »gråskägg»), äldste; höfding för en stam; lärare; öfverhufvud för en religiös orden; helgon. -- Sjeich-ul-islam, de under Turkiet lydande muhammedanernas näst efter sultanen förnämsta auktoritet. Han har rättighet att genom en begärd fetva (se d. o.) legalisera en sultans afsättning. H. A.
Sjeksna, biflod till Volga och utlopp för Bjelo Osero, »Hvita sjön», inom guvern. Novgorod, genomflyter i sydöstlig riktning guvern. Jaroslav och mynnar vid staden Kybinsk från v. ut i Volga. Längd 430 km. S. är till stor del segelbar och står genom åtskilliga kanaler i förbindelse med andra flodsystem.
Sielfafbrytare, fys. Se Hammare 2.
Sjelfantändning, kem. Många ämnen hafva egenskapen att utan yttre upphettning syrsättas i luften och antändas. Sålunda tänder sig fosforvätegas, när den kommer i luften; likaledes tändas zinketyl och en lösning af fosfor i kolsvafla, när de uthällas. En mängd fint fördelade, lätt syrsättliga fasta ämnen, t. ex. svafvelkalium, nyss reduceradt jern, antändas äfven i luft (s. k. pyroforer). Stundom inträffar sjelfantändning af stenkol, som äro förorenade af mycket svafvelkis, samt af tyger och blånor, som blifvit dränkta med linolja. P. T. C.
Sjelfbefläckelse. Se Onani.
Sjelfbeskattning. Den frivillige selvbeskatning til faedrelandets forsvar kallas i Danmark en insamling, som der öppnades i Mars 1885, efter ett till danska folket utfärdadt upprop af 2,727 män och qvinnor, som sjelfva tecknat sig för omkr. 250,000 kr. I Okt. 1888 uppgick denna insamling till omkr. 1,500,000 kr., hvaraf dock 1/5 åstadkommits genom »försvarsfester» m. m. För dessa penningar lades 1886 grunden till ett fäste vid Lyngby, på den s. k. Garderhöj, och 1887 börjades anläggningen af ett fäste vid Gammelmosegaard. För insamlingens fortsättning verka 550 kretsföreståndare och 90 damkomitéer rundt omkring i landet. Jfr Svenska qvinnoföreningen. E. Ebg.
Sjelf-frätsten (F. rapakivi), geol. Se Rapakivi.
Sjelf-förbränning, Combustio spontanea. Innan man ännu hade fått klara begrepp om förbränningsprocessen, hyste man den föreställningen att en menniskokropp kunde dö genom någon inifrån kroppen utvecklad, ej utifrån kommande förtärande eld. Det första fallet, som sålunda tyddes, framställdes af Lecat 1725 rörande hustru Millets i Reims. Småningom följde 40--50 andra dylika mystiska fall, de flesta träffande gamla personer, särdeles qvinnor, som älskat spirituosa samt varit feta och lata. Förbränningen hade vanligen inträffat på natten och försiggått på kort tid, högst 7--8 timmar, vanligen på vintern, efter excesser i dryckjom, utan att man hört rop på hjelp. I de flesta fall hade endast bålen förtärts, hufvud och extremiteter förblifvit oskadade. Sjelfförbränningen troddes uppstå genom sprit, som qvarstannat i kroppen, eller genom brännbara gaser i cellväfven eller genom en onaturlig mängd fett (Dupuytren) eller genom vätgasbildning, för mycken fosforbildning i fettet eller slutligen genom utveckling af elektricitet i kroppen. Ända till 1847, då ett i Darmstadt inträffande fall, grefvinnan Görliz, gaf anledning till en noggrannare undersökning, hade sjelfförbränning sitt särskilda kapitel i de rättsmedicinska handböckerna. Grefvinnan, som först förklarats död genom sjelfförbränning och med denna attest blifvit begrafven, hade helt enkelt strypts af sin betjent och derefter förbränts öfver en eld. Slag i saken gjorde Liebig 1850, då han med de kraftigaste skäl bevisade sjelfforbränningens omöjlighet. F. B.
Sjelfljud, språkv. Se Vokal.
Själfmord betraktades förr såsom ett brott. I missgerningsbalken af 1734 års lag fanns ett särskildt kapitel »Om then, som förgiör sig sielf». Liket af den, som med vilja tagit sig afdaga, skulle »af skarprättaren til skogs föras och i jord gräfvas», och den, som försökt beröfva sig lifvet, straffas med fängelse vid vatten och bröd eller annat kroppsstraff. Genom den nya strafflagen (af 1864) upphäfdes dessa bestämmelser. Försök till sjelfmord är numera straffritt. Angående sjelfmördares begrafning är det föreskrifvet, att den skall försiggå i stillhet å kyrkogård. J. H-r.
Sjelfpantning. Se Pantning.
Sjelfregistrerande barometer, fys. Se Barograf.
Sjelfstyrelse, en politisk term, hvarmed förstås en sådan organisation af stat och samhälle, som ej allenast ger folket genom dess valde representanter ett afgörande inflytande på lagstiftning och beskattning samt gör regeringen inför representationen ansvarig för sina handlingar, utan som äfven i väsentlig mån hvilar derpå att en viss sjelfständig verksamhet medgifvits kommuner, såväl de mindre (primärkommunerna) som de större (provinser, län o. d.), samt enskilda associationer o. s. v., hvarmed sammanhänger en begränsning af regeringens och ämbetsmannaorganens befogenhet i afseende på styrelse och förvaltning. Sjelfstyrelsesystemet går med andra ord ut på att gifva största möjliga mått af rätt och frihet åt den enskilde medborgaren att inom vissa områden utöfva verksamhet för statsändamålets uppnående. Sjelfstyrelsen står i direkt motsättning mot den s. k. centralisationen i statsförvaltningen, enligt hvilket system förvaltningens alla grenar äro samlade i den högsta regeringsmaktens hand, och enligt hvilket staten eger befogenhet att behandla alla angelägenheter och intressen, hvilka beröra ett större eller mindre antal medborgare, såsom statssaker och ställa dem under statens ledning och öfveruppsigt. En långt drifven centralisation medför ofördelaktiga och farliga följder för folket och dermed för staten, derigenom att de enskildes sjelfverksamhet stäckes och till följd deraf deras intresse för det allmännas angelägenheter och för främjande af allmänt väl förlamas; vidare derigenom att den
Källa: Project Runeberg ·
