Sjökort

Sjökort, sjöv., karta öfver kuster, oceaner och vattendrag, till bruk för navigationen. Enär det är beqvämt för navigatören, såväl när den tillryggalagda vägen skall i kortet utläggas som när kursen emellan tvänne punkter skall uttagas, att kompasslinierna l. kurserna blifva räta linier, användes vid sjökorts konstruktion numera nästan uteslutande cylindrisk projektion (efter uppfinnaren kallad Mercators), hvaruti meridianer och breddparalleller äro räta linier. Som till följd af konstruktionen afståndet mellan parallellerna kontinuerligt ökas mot polerna, kallas en dylik karta äfven växande kort. Allt, som kan tjena till vägledning för navigatören bör uti ett sjökort upptagas: grund, klippor, bankar, vattnets djup och bottnens beskaffenhet, strömmars riktning och hastighet, tidvattensuppgifter, kompassrosor, missvisning m. m. Några sjökort (t. ex. engelska amiralitetets) hafva äfven kusternas terrängbeklädnad inlagd samt upptaga derjämte höjden af markerade bergspetsar, kullar, öar, fyrtorn o. d. Jfr Karta. R. N.