Skänkling (T. schenkel), sjöv., på handelsfartyg äfven kallad skinkel, ett kort tåg, som med ena änden vanligtvis är fäst vid något rundhult och i hvars andra ände sitter ett block, genom hvilket det halande tåget inskäres. Skänklingen får namn af brass-skänkling, skot-skänkling, järd-skänkling o. s. v., beroende på hvar han sitter l. hvartill han tjenar. Dess ändamål är att, då halningsdistansen är lång, bespara kraft. R. N.