Skot,sjöv., tåg, ketting l. talja, som fästes i råseglens båda nedre hörn, i gaffel-, sprio. styrsegels aktra nedre samt i ledsegels yttre hörn, för att dermed sprida seglet och gifva det en viss ställning. Då fartyget skall ligga närmare vinden, anhalas skotet, hvilket kallas att skota seglet. Ett underledsegels skot benämnes waterskot. Å många fartyg (äfven svenska handelsfartyg) kallas öfriga ledsegelsskot för hals och tvärtom. Är ett gaffelsegel försedt med bom, sitter skotet fast på denna, under namn af bomskot, då deremot de tåg, hvarmed skothornet uthalas till bomänden, kallas uthalare. Skoten benämnas efter de segel de tillhöra, såsom storeskot, märseskotr klyfverskot o. s. v. R. N.