Skoter

Skoter kallas den ena af de två folkstammar, som under tiden närmast före och efter romerska väldets fall i Britannien gjorde anfall på landets sydliga delar. Det var skoternas och pikternas anfall, som gaf anledning dertill att angelsachserna besatte England i 5:te årh., vare sig att de, enligt den allmännare åsigten, blifvit kallade till hjelp af briterna sjelfva eller af de landsmän, hvilka redan i ett par mansåldrar torde haft sina bostäder på den s. k. sachsiska stranden, Englands sydöstra kust. Skoterna hafva vanligtvis ansetts varit bosatta i nordvestra Skotland, men torde enligt nyare forskningar knappast der hafva fattat fast fot förrän angelsachserna redan innehade betydliga landsträckor i södra Britannien. Dessförinnan bodde de i nordöstra Irland, det nuv. Ulster. Irland kallades långt in på 1200-talet äfven Scotia, eller Scotia magna (stora Skotland), sedan detta namn i 10:de årh. börjat öfvergå på det skotska riket. Från Irland torde alltså skoternas tidigaste anfall på Britannien hafva utgått. Om deras grannar pikterna äro meningarna mycket delade. Namnet har ansetts betyda »de målade», med anledning af dess likhet med latinska ordet pictus (målad), men angifver väl snarare folkets slägtskap med pictavi, de äldre innevånarna i det franska Poitou. I detta fall vore pikterna att hänföra till den keltiska stammens sydliga eller kymriska gren, hvaremot skoterna skulle höra till den nordliga eller gaeliska. I nyare tid har en åsigt med stöd af Tacitus, hvars sakkunskap väl ej kan bestridas, då han hänför kaledonierna (det nordliga Skotlands folk) till germanska stammen, velat göra dessas ättlingar pikterna till afkomlingar af nordbor, hvilka afkomlingar småningom uppgifvit sitt språk och gått upp i de omgifvande kelterna. Visar sig detta vara riktigt, faller dermed ett nytt ljus på de gamla Ossiansdikterna, som nu allmänt anses hafva uppstått på Irland och af skoterna öfverförts till Skotland vid deras utvandring dit. Det nordiska Lochlin (sjölandet), som enligt dessa sånger skulle legat öster om deras hemland, skulle då ej vara något annat än det sjörika skotska höglandet, bebodt af en urgammal nordisk stam, fastän minnet deraf genom skoternas förflyttning österut gått förloradt. E. Sn.