Snus (af T. schnauze, nos, näsa), ett njutningsmedel, som utgöres af pulveriserad tobak, behandlad på ett särskildt sätt, och som användes genom att införas i näsan. Detta sätt ätt bruka tobak uppkom i Spanien och Frankrike på Frans II:s tid och har sedan spridt sig öfver snart sagdt hela jorden, om det ock icke brukas i så hög grad som rökning. Tillverkningen af snus är den långsammaste och besvärligaste grenen af tobaksmanufakturen. De blad, som skola användas till snus, böra vara feta och hafva mörk färg samt få icke vara på något sätt sjukligt förändrade. Af stor vigt för snuset är såsen, som i hög grad varierar för olika sorter och oftast utgör en fabrikshemlighet. För de flesta såser är dock vanligt salt en gemensam beståndsdel. Äfven försättas såserna ofta med pottaska, ammoniaksalter och andra salter. Sedan bladen såsats, öfverlemnas de åt den s. k. svettningen, hvilken kan utföras på många sätt. Än låter man de hela bladen svettas, än pulveriseras de på förhand. Stundom låter man en större mängd hoppackade blad svettas på en gång; stundom låter man svettningen försiggå i mindre högar. I senare fallet försiggår denna process på 4--10 dagar, under det att svettningen af de stora högarna kräfver 5--6 månader. En långsam svettningsprocess lemnar bättre vara. För beredningen af finare snus är den s. k. karotteringen egendomlig. De såsade bladen förenas till s. k. puppor, hvilka utgöras af rofformade bingor af särskildt utvalda tobaksblad, hvilka, sedan de genomgått en första jäsning, inlindas i linnedukar, som starkt höpsnöras. Derigenom utpressas såsen, på samma gång som luften utestänges. Pupporna få nu ligga några veckor, hvarunder en långsam jäsningsprocess försiggår. På det att den ännu qvarvarande såsen skall verka likformigt, omläggas pupporna ofta. Efter någon tid ombindas snörena ännu fastare, och sedan borttages linneduken, hvarefter snörena ännu fastare tilldragas och pupporna packas i kistor och nedställas i ett mörkt, jämnt fuktigt och varmt rum, der de tid efter annan ompackas. På detta sätt förvaras pupporna under många år och vinna alltmera i godhet till följd af den långsamma jäsningsprocess, för hvilken de äro utsatta. Slutligen äro de så smidiga, att de kunna skäras som smör, och sönderskäras nu medelst ett slags sågartade apparater, eller ock malas de i ett slags qvarnar. Det snus, som erhålles af detta slags puppor, kallas rappé. Den dyrbara karotteringen har man sökt ersätta med snabbare metoder, men endast med ringa framgång, hvilket sannolikt beror derpå att den långsamma sönderdelningen af nikotinet och de öfriga qväfvehaltiga beståndsdelarna i tobaksbladet lemna en helt annan vara än den, som erhålles vid snällfabrikationen. K. af G.
Nordisk familjebok · första upplagan
Snus
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1513–1514 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗