Sockerröret

Sockerröret, Saccharum officinarum L., bot., tekn., med., är ett ståtligt gräs (nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.), hvars höjd vexlar mellan 2 och 5 m., med en tjocklek af 3--5 cm. Det fasta, hårda strået är fylldt af en märg, rik på sockerhaltig saft, samt ihåligt endast i den öfversta delen, som bär den stora, månggreniga och vidt utbredda, pyramidala blomvippan. Bladen äro omkr. 1--1,5 m. långa och 4--5 cm. breda, med grof, hvit medelnerv och hårigt bladsnärp. Sockerröret har sitt hemland i Bengalen, de indo-kinesiska landen samt malajiska ö-verlden, men finnes numera veterligen ingenstädes i vildt tillstånd. Sedan urminnes tider var det kändt och odladt i Indien. Sockret framställdes sannolikt allra först i Bengalen samt var möjligen bekant redan för Herodotos och Theofrastos, men först i kristna tidräkningens första århundrade omtalas otvetydigt socker af Dioskorides under benämningen »den stelnade honing, kallad sakcharon, hvilken finnes på rör i Indien och Lyckliga Arabien och som till sin massa och brytbarhet liknar salt». Plinius benämner socker saccharum, hvilket namn sockerröret fortfarande bär. Odlingen af sockerröret utbredde sig småningom inom tropiska och subtropiska land. Under 7:de årh. e. Kr. infördes sockertillverkningen från Indien till Kina, genom araberna utbreddes under 9:de och 10:de årh. sockerrörets odling till medelhafstrakterna, och ännu i dag är Egypten ett i stor skala sockerproducerande land. Sockerrörsodling qvarlefver likaledes ännu på Sicilien å ett begränsadt område vid Siracusa. I Spanien fortgår odlingen af sockerrör kring Malaga, der flere sockerbruk finnas. Straxt efter Amerikas upptäckt öfverflyttades sockerröret till Vestindien, Brasilien och de varmare trakterna af Nord-Amerika, i hvilka land sockerproduktionen drifves i största omfång, och hvarifrån Europa hufvudsakligen förses med sitt behof af denna nödvändighetsvara. Odlingen af sockerröret är äfven öfverförd till Indiska oceanens öar, till Australien och Stilla hafvets ögrupper. Under den mer än 1000-åriga odlingen hafva flere arter eller artförändringar uppkommit. Så har man strimmigt sockerrör, med purpurfärgade och gula ränder längs efter strået; Bourbon-(l. Otaheiti-)rör, som är mera långsträckt och rikt hårigt samt mycket gifvande. Å Java odlas en varietet med violett strå (S. violaceum Tussac). Det i Kina odlade, högväxta sockerröret anses såsom en egen art (se Kinesiska sockerröret), som der odlas upp till 30°--31° n. lat. Ehuruväl sockerröret egentligen är en tropisk eller subtropisk växt och sålunda trifves bäst inom de varma jordbältena, kan det dock i Brasilien och Mejico fortkomma ännu på en höjd af 1,500 till 1,800 m. öfver hafvet. O. T. S.