Sofia,svenska prinsessor. 1. Sofia, dotter af Gustaf I och Margareta Leijonhufvud, föddes d. 29 Okt. 1547 och förmäldes 1568 med hertig Magnus II af Sachsen-Lauenburg, en brorson till Erik XIV:s moder, drottning Katarina. Bröllopet firades i samband med konung Eriks och Katarina Månsdotters. Sedan länge öfvergifven af sin lättsinnige och råe make, som återvände till Lauenburg, efter att en tid hafva varit i svensk tjenst, dog Sofia på Ekolsund natten mellan d. 16 och 17 Mars 1611. Hon hade en son, Gustaf, hertig af Sachsen-Lauenburg (se Gustaf, sp. 282).
2. Sofia Albertina, enda dotter af konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, föddes i Stockholm d. 8 Okt. 1753. Fjorton år gammal utnämndes hon af sin morbroder Fredrik den store till koadjutorinna i abbotstiftet Quedlinburg, och 1787--1803, då det rika stiftet sekulariserades, var hon, ehuru nästan ständigt i Sverige, dess abbedissa. Jämte sin mest älskade broder, hertig Fredrik Adolf, var hon föremål för moderns särskilda ömhet. Å sin sida egnade S. Lovisa Ulrika en uppoffrande kärlek, i synnerhet sedan modern på Gustaf III:s befallning nödgades draga sig tillbaka till Fredrikshof och derefter till Svartsjö, der hon dog d. 16 Juli 1782. S. hade skänkt sitt hjerta åt furst Fr. Vilh. von Hessenstein, Fredrik I:s naturlige son, men deras förening mötte ett oöfverstigligt hinder i Gustaf III:s vägran att till densamma gifva sitt samtycke. Sorgen deröfvar blef icke den enda i hennes lif. Öfverlefvande sina närmaste, fick hon se sin brorson afsatt och med sin familj landsförvisad. S. var mild och öfvade stor välgörenhet, men lefde under de sista åren i djup tillbakadragenhet. Sitt lustslott Tullgarn, förut tillhörigt brodern Fredrik Adolf, testamenterade hon till dåvarande kronprinsen, sedermera Oskar I, och sitt palats i Stockholm till den äldste Svea rikes arffurste, som näst efter kronprinsen eger rätt till kronan. Död i Stockholm d. 17 Mars 1829.