Soissons

Soissons [såasså'ng], stad och fästning af 2:dra kl. i franska depart. Aisne, i en fruktbar dal vid Aisnes venstra strand och vid franska nord- och östbanan. Bland märkliga byggnader från medeltiden må nämnas katedralen, fullbordad 1212, betydande rester af det 1076 grundlagda klostret S:t Jean des Vignes, kyrkan S:t Léger, döfstuminstitutets kapell, som är en qvarlefva af det urgamla klostret S:t Médard, hvarest Ludvig den fromme 833 förrättade sin kyrkobot, samt det till en kasern förvandlade klostret Notre Dame de S. Staden har en mycket verksam arkeologisk förening och ett offentligt bibliotek på omkr. 40,000 bd, jämte många sällsynta handskrifter. S. har endast omkr. 10,000 innev. Industrien omfattar ljus-, chokolad- och pottaskefabriker, logarfverier, bryggerier och jerngjuterier. Handeln med säd, mjöl, skidfrukter (i synnerhet bönor), lin, hampa, trä, träkol m. m. är liflig. Lemningar finnas efter en stor romersk teater. -- Urspr. kalladt Noviodunum, erhöll S. som suessionernas hufvudstad under kejsar Augustus (31 f. Kr.) namnet Suessiona. I dess närhet besegrades 486 den romerske ståthållaren Syagrius af Klodvig. År 511 blef S. hufvudstad i riket Neustrien och innehades efter dess förening med Austrasien af husen Vermandois, Châtillon, Artois m. fl. Med kringliggande område bildande ett grefskap, erhöll det 1131 ett fribref. Under medeltiden utstod det flere belägringar af normander och inhemska furstar. Den siste grefven af S., rebell mot Ludvig XIII. stupade vid La Marfée 1641. Under kriget 1814--15 blef S. tvänne gånger eröfradt af preussarna samt måste äfven 1870 efter ett hårdnackadt försvar för dem öppna sina portar.