Spel

Spel (T. spiel), egentl. lek. 1. En sysselsättning af kropp eller själ med kropps- eller själsförmögenheternas utveckling, vederqvickelse eller förströelse till syfte. Bland spel, vid hvilka kroppen hufvudsakligen är verksam, märkas bollspel, kägelspel, ringspel m. fl. Vid schackspel, kortspel, tärningsspel o. s. v. tagas deremot i synnerhet själens förmögenheter, uppmärksamhet, iakttagelse- och uppfinningsförmåga, i anspråk. Berömda täflingsspel för kroppsliga idrotter voro de i forntidens Grekland firade isthmiska spelen (se d. o.), nemeiska spelen (se Nemea), olympiska spelen och pythiska spelen (se d. o.). -- 2. Musikt. Traktering af ett instrument; register eller stämma i ett orgelharmonium. -- 3. Sammanfattningen af musikanterna i ett regemente, dels särskildt genom kontrakt antagna fältmusikanter, dels s. k. »spel i nummer», hvilka senare tillhöra manskapet. -- 4. Sjöv. Se Bråspel, Gångspel och Vindspel.