Spof-slägtet

Spof-slägtet, Numenius, zool., tillhör familjen beckasinfoglar (Scolopacidae), ordningen vadare (Grallae) bland foglarna. Det skiljes lätt från närstående slägten dels genom den långa, nedåt bågböjda näbben, som är 2--3 gånger längre än hufvudet, dels genom de medelst en bindhud vid roten förenade framtårna, dels slutligen genom de spetsiga vingarna. Benen äro höga; undre delen af underbenet är naket. Honan är något större än hannen samt har längre näbb och tarser. Medan ungarna äro i dundrägt, är näbben alldeles rak. Spofvarna vistas om sommaren parvis på sanka ängar och kärr, men sedan ungarna blifvit flygvuxna, begifva de sig till hafskusterna, längs hvilka de flytta i spridda flockar till södern. De äro vilda och skygga, flyga högt och uthållande. Deras föda består af hvarjehanda mindre djur. Sina fyra päronformiga ägg rufva de i en håla på marken. Af de 16 kända arterna tillhöra två Sveriges fauna. Den ena, storspofven l. kovipan (N. arquatus), har lärkgrå grundfärg och hufvudet ofvan svartaktigt med blekgråa fjäderkanter samt är 70 cm. lång. Han förekommer i norra Europa och Asien samt är i Sverige allmän i de södra och mellersta delarna af landet. Den andra arten, småspofven (N. phacopus), skiljer sig från den förra dels genom ringare storlek (kroppslängden är 52 cm.), dels genom förekomsten af ett hvitgrått band längs hufvudets midt. I motsats till storspofven bebor han under fortplantningstiden företrädesvis de nordliga fjälltrakterna; i de södra delarna af landet träffas han blott under flyttningstiderna. L-e.