Sticka

Sticka. 1. Sjöv., långsamt släppa ut l. gifva efter på en ketting l. ett tåg. Uttrycket användes företrädesvis om fartygets ankarkettingar, förtöjningar och varp eller med ett ord om sådana tåg, som utgå från fartyget. -- Sticka ut, släppa ut hela tåget. -- Sticka på tamp, behålla änden (tampen) fastgjord ombord, men släppa ut det öfriga af kettingen l. tåget. -- Sticka ifrån sig, om ankarkettingen, som dervid helt och hållet utsläppes, sedan boj med bojrep blifvit fäst i densamma, för att man skall kunna återfinna ankaret. Detta sker under stormväder, då fartyget nödgas lemna sin ankarplats samt tid och kraft ej medgifva ankarets hemvindande. -- Sticka på, genom stek (sammanknytning) fästa änden af ett tåg till ett annat l. till en flagg, ett rundhult m. m. -- Sticka af, lossgöra steket l. knuten. -- Sticka ut ref, öka ett segels storlek och vindfång genom att lossa stickbultar och refsejsingar. -- Sticka djupt säges om fartyg, som har stort djupgående. -- Sticka (ut till sjös), efter att hafva seglat i sigte af land styra ut till sjös. -- Sticka upp (halsar och skot), lossgöra dessa tåg från beläggningsställena. Se Vända. -- 2. Jagtt. Se Affånga. R. N.