Stift

Stift. 1. Hvarje med donationer och privilegier utrustad, till kyrkliga ändamål ursprungligen bestämd och åt en andlig korporation anförtrodd anstalt med till densamma hörande personer och egendom. De äldsta stiftelser af denna art äro klostren, efter hvilkas mönster bildades kapitlen vid katedraler, s. k. ärke- och högstift, styrda af en ärkebiskop eller en biskop, samt vid kollegiatstiftskyrkor, s. k. kollegiatstift. Likbetydande med dessa stift voro domkapitlen (se Domkapitel), hvilkas medlemmar buro titeln kaniker, dom- l. stiftsherrar. Före sekulariseringen d. 25 Febr. 1803 voro flere tyska ärke- och högstift samt några prosterier och furstliga abbotkloster »riksomedelbara», hvarmed menas, att de egde landshöghet och rösträtt på riksdagen samt voro likställda med furstendömen. De verldslige kapitularerna, s. k. canonici seculares i dessa stift, som småningom blifvit försörjningsanstalter för yngre söner af den gamla adeln, gjorde anspråk på alla med kanonikatet följande rättigheter, till skilnad från de andlige kapitelsmedlemmarna, de s. k. canonici regulares, hvilka iakttogo de ursprungliga reglerna om kanonisk sammanlefnad. Efter sekulariseringen äro alla stift i borgerliga och stiftsangelägenheter underkastade sina landsfurstars öfverhöghet. -- Utom nämnda stift finnas äfven qvinliga stift, dels andliga, till sin organisation öfverensstämmande med klostren, dels fria verldsliga, hvilkas medlemmar endast aflägga löfte om kyskhet och lydnad mot sina öfverordnade samt hafva rättighet att hvarest de behaga lefva af och använda de inkomster, som tillkomma dem från stiftet (jfr Jungfrustift). -- 2. Område, faststäldt genom en ur kyrklig synpunkt gjord administrativ indelning. Se Biskopsstift. -- 3. Bot. Se Pistill.