Sida 274
Stiernstolpe ...
Återkommen, inträdde han å nyo i svensk tjenst 1836, som underlöjtnant vid Södra skånska infanteriregementet, avancerade till major i armén 1854 och tog afsked 1855. Död i Stockholm d. 19 Maj 1870. S. utgaf Handbok uti infanteriexersisreglementet (1839--42), Handbok uti gymnastik och bajonettfäktning (1843), Anförande hos ridderskapet och adeln, riksdagen 1847 och 1848, med förslag till förändrad organisation af landtförsvaret (1848), Bihang till riksdagspolletten (7 h., 1865--69) m. m.
Stift. 1. Hvarje med donationer och privilegier utrustad, till kyrkliga ändamål ursprungligen bestämd och åt en andlig korporation anförtrodd anstalt med till densamma hörande personer och egendom. De äldsta stiftelser af denna art äro klostren, efter hvilkas mönster bildades kapitlen vid katedraler, s. k. ärke- och högstift, styrda af en ärkebiskop eller en biskop, samt vid kollegiatstiftskyrkor, s. k. kollegiatstift. Likbetydande med dessa stift voro domkapitlen (se Domkapitel), hvilkas medlemmar buro titeln kaniker, dom- l. stiftsherrar. Före sekulariseringen d. 25 Febr. 1803 voro flere tyska ärke- och högstift samt några prosterier och furstliga abbotkloster »riksomedelbara», hvarmed menas, att de egde landshöghet och rösträtt på riksdagen samt voro likställda med furstendömen. De verldslige kapitularerna, s. k. canonici seculares i dessa stift, som småningom blifvit försörjningsanstalter för yngre söner af den gamla adeln, gjorde anspråk på alla med kanonikatet följande rättigheter, till skilnad från de andlige kapitelsmedlemmarna, de s. k. canonici regulares, hvilka iakttogo de ursprungliga reglerna om kanonisk sammanlefnad. Efter sekulariseringen äro alla stift i borgerliga och stiftsangelägenheter underkastade sina landsfurstars öfverhöghet. -- Utom nämnda stift finnas äfven qvinliga stift, dels andliga, till sin organisation öfverensstämmande med klostren, dels fria verldsliga, hvilkas medlemmar endast aflägga löfte om kyskhet och lydnad mot sina öfverordnade samt hafva rättighet att hvarest de behaga lefva af och använda de inkomster, som tillkomma dem från stiftet (jfr Jungfrustift). -- 2. Område, faststäldt genom en ur kyrklig synpunkt gjord administrativ indelning. Se Biskopsstift. -- 3. Bot. Se Pistill.
Stiftamtmand, D., förr stiftsbefalingsman, kallas i Danmark den amtman, som i stiften tillsammans med biskopen utöfvar högsta uppsigten öfver offentliga stiftelser, kyrkor och skolor. Till 1794 stodo äfven stiftets alla städer under stiftamtmanden. E. Ebg.
Stiftelsen för gamla tjenarinnor i Stockholm har till uppgift att åt trogna qvinliga tjenarinnor, tillhörande Stockholms kommun, på deras ålderdom, eller vid inträffad långvarig sjuklighet eller olycksfall derförinnan, antingen bereda fri bostad med vedbrand och tillfällig sjukvård samt i händelse af behof jämväl något årligt underhållsbidrag, eller ock lemna uteslutande penningehjelp såsom lifstidspension. För sin tillvaro har stiftelsen allenast att tacka den enskilda välgörenheten. I ändamål att förskaffa medel till en dylik inrättning anordnade 50 damer i Stockholm 1883 en bazar, som inbringade omkr. 75,000 kr. Med ytterligare insamlade kontanta bidrag växte denna summa, inom några månader till ett belopp af omkr. 138,000 kr. Deltagarna i denna menniskovänliga handling valde samtidigt en styrelse, bestående af 8 manliga och qvinliga ledamöter, hvilka omedelbart derefter vidtogo erforderliga åtgärder till företagets förverkligande. I en förhyrd lokal vid Döbelnsgatan n:o 40 bereddes fri bostad åt 12 underhållstagare, och åt 30 andra skyddslingar beviljades årliga penningebidrag med 100 kr. (s. å.). Sedan stiftelsens tillgångar ökats genom åtskilliga gåfvor, inköptes, för 70,000 kr. en inom Adolf Fredriks församling belägen fastighet, hvarest det första i Sverige upprättade tjenarinnehemmet inrymdes (1887). För närvarande (1891) vistas derstädes 52 underhållstagare, och derjämte utdelas 100 kr. årligen åt 65 pensionstagare. Stiftelsens samtliga tillgångar värderas till 250,950 kr. -- En delvis liknande bestämmelse som den ifrågavarande stiftelsen har en i Göteborg donerad och under stadsfullmäktiges förvaltning ställd fond, af hvilken den årliga afkastningen utdelas såsom pensioner åt gamla trogna tjenarinnor. J. M--r.
Stiftelsen Konung Oskar I:s minne. Se Konung Oskar I:s minne.
Stiftelsen Lars Hiertas minne. Se Hierta, L. J., sp. 1217.
Stiftsfröken l. stiftsjungfru, ogift adlig qvinna, som är inskrifven i Vadstena adliga jungfrustift.
Stiftshydda. Se Tabernakel.
Stiftsmatrikel (jfr Matrikel), förteckning öfver presterskapet, ecklesiastika beställningar, löneförmåner o. d. inom ett stift vid en särskild tidpunkt. Stiftsmatrikeln är alltså ett slags kalender (som på andra områden har sin motsvarighet i länskalendrar, yrkeskalendrar o. d.), hvaremot herdaminnet (se d. o.) är en historisk-biografisk skildring af ett stift under en viss period. Bägge äro källor af stor vigt för ort- och personalhistorien. För flere stift finnas, särskildt i äldre tider, matriklar införda i de s. k. stiftstidningarna. Men äfven den speciella stiftsmatrikelliteraturen är särdeles rik. För Upsala ärkestift finnes redan 1771 en »Förteckning på kyrkoherdarne», hvilken utkom i nya redaktioner 1788, 1791 och 1833. Stiftsmatriklar med rikhaltiga biografiska och bibliografiska uppgifter för ärkestiftet utgåfvos af M. Swederus (1782), A. M. Fant (1791), G. A. Stahre (1800 och 1811), J. A. Winbom (1820 och 1830), J. E. Forssell (1840), J. E. Fant (1850), J. A. Schagerström, (1860) samt tvänne anonyma (1871 och 1881). -- För Linköpings stift utgafs 1761 en förteckning under titel: »Nu warande prästerskap i Linköpings stift» (i »Norrköpings wekotidningar» för 1761). Egentliga stiftsmatriklar utgåfvos af J. P. Wallensteen (1778), J. Schenmark (1793 och 1801), P. Arenander (1812), H. G. Bergman (1822), A. P. Ekborn (1835 och 1847), P. A. Stenkula (1836),
Källa: Project Runeberg · ·
