Stilbit (af Grek. stilbein, glänsa), stenlandit, bladzeolit, miner., en art zeolit med framstående perlemorglans på tydligaste genomgångsytan. Den kristalliserar asymmetriskt med monoklin habitus i tunna, tafvelformiga kristalldruser. Färgen är hvit med någon dragning åt gult eller rödt och stundom kött- eller tegelröd. Egentl. v. 2,1--2,3. Hårdhet = 3,5--4. Stilbit sönderdelas af saltsyra och förhåller sig för blåsrör såsom öfriga zeoliter. Den förekommer på drushål i mandelsten och basalt på Färöarna och Island, i Fassadalen i Tyrolen äfvensom vid Arendal i Norge och Andreasberg på Harz. Ant. Sj.
Nordisk familjebok · första upplagan
Stilbit
Ämne: Enskilda mineral och ädelstenar · Mineral, bergarter och geologi
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 550 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗