Stökiometri

Stökiometri (af Grek. stoicheion, grundämne, och metrein, mäta), läran om de kemiska proportionerna, eller de qvantitativa förhållanden, efter hvilka grundämnena förenas. Grunden till stökiometrien lades af Wenzel, hvilken 1777 i sin »Lehre von der verwandschaft» visade, att tvänne neutralsalter, som inverka på hvarandra, gifva neutralt reagerande produkter, samt att detta kommer deraf att de relativa mängder af baser, som mätta en och samma mängd af en syra, äfven mätta samma mängder af andra syror, eller att t. ex. den mängd kali, som neutraliserar en viss mängd salpetersyra, förhåller sig till den mängd kalk, som mättar samma mängd salpetersyra, som de mängder kali och kalk, hvilka mätta samma mängd svafvelsyra. Th. Bergman lemnade vigtiga bidrag till stökiometrien genom sina undersökningar öfver metallers utfallande ur salter medelst andra metaller. Richter, som först använde namnet stökiometri, utbildade läran om de bestämda proportionerna åren 1796--98. På utvecklingen af denna del af kemien arbetade sedermera Proust i Spanien, Dalton, Wollaston, Thomson och Davy i England, Gay-Lussac i Frankrike, Bischof och Döbereiner i Tyskland, men mer än alla andra Berzelius i Sverige. P. T. C.