Styf, sjöv., så mycket som möjligt sträckt (om tåg e. d.). -- Styfpull (vanligen om rodd), hårdt och ansträngande arbete. -- Styfva lik säges om ett segel, som ej, utan fara att någonting springer, kan hissas högre. -- Styf bris l. kultje, frisk vind. -- Styf skuta, fartyg med stor förmåga att motstå krängning. -- Styf bidevindare, fartyg, som ligger nära vinden och kryssar väl. Jfr Styfhet. R. N.
1. Styffe, Karl (Carl) Gustaf, historisk författare, föddes d. 28 Mars 1817 på Latorps bruk i Nerike, blef student i Upsala 1835, aflade filos. kandidatexamen 1842 och promoverades 1845 till filos. doktor. År 1843 ingick han som e. o. amanuens i riksarkivet samt utnämndes 1853 till förste amanuens derstädes, 1858 till vice bibliotekarie vid Upsala universitet och 1864 till bibliotekarie, från hvilken befattning han erhöll afsked år 1882. Särskildt i ändamål att i utländska arkiv forska efter bidrag till Sveriges äldre historia företog S. resor till utlandet under åren 1850, 1857, 1861 och 1862. År 1854 förordnades han till ledamot i komitén för afgifvande af betänkande och förslag rörande inrättandet af ett statistiskt ämbetsverk, år 1867 till ledamot af komitén för fortsatt utgifvande af »Scriptores rerum suecicarum medii aevi», hvarjämte han 1859--61 biträdde författningskommissionen och 1875 var förordnad att med afseende på riksarkivet och k. biblioteket deltaga i löneregleringskomitén. Han invaldes 1853 i »Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia», 1858 i Vitterhets historie och antiqvitetsakademien, 1863 i Vetenskapssocieteten i Upsala, 1867 i Videnskabernes selskab i Köpenhamn och 1874 i Vetenskapsakademien. S. har utom de akademiska afhandlingarna Landtdagen i Malmö år 1669 (1845) och Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet af adertonde seklet (1846) samt uppsatser i tidskrifter utgifvit: Handlingar rörande landtdagarne i Vestergötland 1676 (1848), Samling af instructioner för tjenstemän vid landtregeringen i Sverige och Finnland (1852), Samling af instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finnland I. (1856), de båda senare arbetena utgifna på uppdrag af Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver (5 del. 1859--84), hvilket verk omfattar tiden från 1310 till 1520, och hvari hvarje del inledes med en öfversigt af ifrågavarande period, Gustaf II Adolf. Skrifter (1861), Framställning af de så kallade grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet af 16:de årh., med anledning af den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på Helgeandsholmen år 1282 (i Vitt. hist. o. ant. akad:s handl. 1864), det förträffliga verket Skandinavien under unionstiden. Ett bidrag till den historiska geografien (1867; 2:dra uppl. 1880), Bidrag till Skandinaviens historia (Hist. handl. VIII) och K. Gustaf II Adolfs bref och instruktioner (1888). Han har äfven redigerat 29:de delen af »Handlingar rörande Skandinaviens historia».
Under de senare åren har S. på uppdrag af Vitterhets historie och antikvitetsakademien varit sysselsatt med förarbeten för utgifvandet af Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling samt har för detta ändamål besökt flere utländska arkiv. Första bandet innehållande Oxenstiernas historiska och politiska skrifter utkom 1883.
2. Styffe, Knut, bergsvetenskapsman, teknolog, den föregåendes broder, född på Karlsfors nu nedlagda alunbruk i Bergs församling af Vestergötland d. 13 Jan. 1824, blef student i Upsala 1841, aflade hofrättsexamen 1843 och bergsexamen 1847 samt inskrefs sistnämnda år såsom auskultant i Bergskollegium. Efter att hafva genomgått bergsskolan i Falun förordnades han 1848 till bergsfiskal vid Sala silfververk samt blef 1852 förordnad till kemie laborator vid Teknologiska institutet och 1856 till öfverdirektör och nämnda instituts föreståndare, från hvilken befattning han erhöll afsked 1890. Under S:s ledning utvecklades institutet i betydande grad; det fick äfven en egen lokal, hvilken liksom den 1869 öppnade bergsskolan, är utförd efter S:s plan-utkast. Äfven i offentliga uppdrag har S. varit mycket anlitad. Sålunda har han varit dels ledamot, dels ordförande i flere komitéer, bl. a. i dem, som tillsatts för utarbetande. af författningar om passagerareångfartyg, om beskattning af hvitbetssockertillverkningen, för utrönande af svenskt, jerns lämplighet till jernvägsmateriel samt de åren 1876 och 1888 tillsatta tullkomitéerna. År 1855 kallades han till ledamot af Landtbruksakademien, 1870 af Vetenskapsakademien och 1878 af Vetenskapsoch vitterhetssamhället i Göteborg. S. var åren 1888--90 medlem af riksdagens Andra kammare. Såsom svensk juryman bevistade han verldsutställningarna i London 1862 samt i Paris 1867 och 1878. För sina under utrikes resor gjorda iakttagelser, rörande jernhandteringen och dess framsteg, har han redogjort i Jernkontorets Annaler för åren 1856, 1862 och 1867. Hans redogörelse från sist nämnda år är öfversatt på tyska. Från och med 1856 har han deltagit i redaktionen af Jernkontorets Annaler och år 1866 der offentliggjort en längre afhandling Om jerns och ståls elasticitet, tänjbarhet och absoluta styrka, hvilken blifvit öfversatt på engelska och tyska.