Sululandet

Sululandet, i vidsträckt bemärkelse ett landområde på Afrikas sydöstra kust, mellan Natal-kolonien, republiken Transvaal och portugisiska provinsen Mosambik; i inskränkt bemärkelse ett britiskt protektorat, utgörande sydöstra delen af nämnda landområde. Samma områdes nordöstra del är en med Transvaal förenad boerstat, kallad Nya republiken (7,392 qvkm.). S., taget i förstnämnda mening, är dels kuperadt och bevuxet med täta busksnår, dels genomdraget af vilda, skogiga raviner samt dels, kring den vid norra gränsen belägna S:t Luciabai, uppfyldt af moras. Dess mest betydande bergskedjor äro Drakbergen på vestra gränsen och Lebombobergen. Flere smärre strömmar genomflyta landet; de förnämsta äro Tugela- och Umfolosifloderna. Klimatet är vid kusten mycket hett och i många trakter osundt, i det inre höglandet deremot särdeles helsosamt. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel och åkerbruk (odling af majs, kafferkorn, bönor, batater m. m.). Af mineralier anträffas jern och guld. Den inhemska befolkningen, består af suluer, sulukaffrer (se Kaffrer, sp. 3). Det engelska protektoratet S. har en areal af 21,290 qvkm. och en folkmängd af omkr. 139,800 innev. Det styres af en under guvernören i Natal lydande »resident commissioner» med säte i staden Eshowe, men inhemska lagar gälla ännu infödingarna emellan. Protektoratets inkomster uppgingo 1889 till 41,941 pd och utgifter till 33,766 pd. S. å. funnos inom detsamma 19 missionsstationer och 14 skolor med 744 inskrifna elever. -- Till S. hörde fordom äfven det nuvarande Natal-området, hvilket dock 1840, efter häftiga strider med de krigisjse suluerna, eröfrades af holländska boers. År 1873 blef Cetewayo suluernas konung, och hans makt visade sig snart farlig för den då britiska kolonien Natal. I Jan. 1879 gjordes derför af engelsmännen ett infall i S.; i Aug. s. å. tillfångatogs Cetewayo, och derefter styckades landet mellan tretton höfdingar. Då denna anordning emellertid endast visade sig leda till allmän förvirring, togo engelsmännen 1882 under sitt beskydd, under namn af »Zulu reserve territory», det mellan floderna Tugela och Umlatusi belägna området. I landets nordöstra del erkände de en höfding Zibebu, och i dess mellersta del insatte de Cetewayo, men denne sistnämnde blef af Zibebu fördrifven från sin kraal och dog 1884. Cetewayos son Dismzulu lyckades sedan med bistånd af boers återtaga, hela S. med undantag af »Zulu reserve». Åt sina hjelpare lemnade han då landets norra del, der dessa 1884 grundade den sedermera utvidgade s. k. Nya republiken. Genom ett fördrag af 1887 blef hela det öfriga S. ett britiskt protektorat.