Svampar

Svampar. 1. Fönstersvamp, Tvättsvamp l. Badsvamp, Spongia (Euspongia) officinalis, zool. Se Svampdjur. --2. Svampar, Fungi, bot., var förr den omfattande benämningen på den lägsta ordningen inom växtklassen Cryptogamia L., hvilken i allmänhet karakteriserades af ett trådlikt, vegetativt lager, mycelium, som utvecklade sig i multnande ämnen under jordytan, under eller i ruttnande bark och ved samt äfven inom ursprungligen friska växtdelar, hvilka af detta mycelium förr eller senare förstördes. Omedelbart ur detta mycelium bröto de fruktifikativa organen fram, hvilka alstrade sporer och kunde hafva olika form. Det var om dessa svampar som Linné yttrade: »svamparna äro ett ströfvande pack, som röfva allt hvad de finna lemnadt, sedan Flora gått i sitt vintertält emot hösten». Våra dagars svampar, Mycetes, utgöras af groddtrådsväxter af mycket olika utveckling och derför med mycket olika plats i växtrikets system. Så möta vi bland Protofyterna de numera så ifrigt studerade klyfsvamparna, Schizomycetes (se d. o.), bakteriernas, bacillernas och spirillernas så ofta förderfbringande ordning. Dernäst komma jästsvamparnas (se d. o.) familj, Saccharomycetes, hvilka äro verksamma i de vanliga jäsningsprocesserna. Dit föres numera äfven torsksvampen, Oidium albicans Robin. Bland Zygosporéerna bilda slemsvamparna (se d. o.), Myxomycetes, en särskild ordning, hvars arter under sin utveckling genomgå ett amoeba-liknande stadium, Myxomoeba, då de förhålla sig alldeles som de till protistriket hörande amoeberna. En annan ordning bland zygosporéerna utgöres af de bekanta mögelsvamparna, Hyphomycetes (se d. o.). Ett steg högre stå Oosporéerna, bland hvilka potatessvampfamiljen, Peronosporaceae, genom den härjande potatessjukans svamp, Phytophthora infestans de Bary (se Potatessjukan), är allmänt bekant. Nära intill den nyss nämnda familjen stå vattensvamparna, Saprolegniaceae, hvilka lefva saprofytiskt på organiska ämnen som ligga i vatten, men ock kunna uppträda parasitiskt på i vatten lefvande djur, t. ex. ynglet i laxkläckningsanstalter. I nästa klass, Karposporéerna, är en ordning benämnd Ascomycetes eller de 8-sporiga säcksvamparna, hvilken utgöres af mjöldaggssvamparna, Erysiphe (se d. o.), skifsvamparna (skiflingarna) l. disksvamparna, Discomycetes (se d. o.), kärnsvamparna, Pyrenomycetes, lafvarna, Lichenes, denna underbara sammanlefnad af svamptrådar och alggonidier, samt tryffelsvamparna, Tuberacei, och svamparna med nakna sporhylsor, Gymnoasci, till hvilken familj den svamp, Exoascus Pruni, hör, hvilken förstör våra plommon och förvandlar dem till punglika bildningar. Ordningen Hypodermiae (se d. o.), mångsporiga, omfattar rostsvamparna, Uredineae, sot- l. brandsvamparna, Ustilagineae, och insektsvamparna, Entomophthoraceae. Till sist och högst i kedjan ställes ordningen Basidiomycetes, de 4-sporiga svamparna, fördelade på 3 underordningar: gelé- l. dallresvamparna, Tremellini, buksvamparna, Gasteromycetes, och slutligen de bekanta hattsvamparna, Hymenomycetes (se d. o.). Inom flere bland dessa ordningar träffar man, jämte giftiga svampar, en mängd utmärkt läckra s. k. matsvampar: murklorna (se d. o.), tryffelsvamparna (se d. o.), champignonerna (se d. o.), kantarellerna (se Cantharellus), riskorna (se d. o.), musseronerna (se d. o.), rörsopparna (se Boletus) m. fl. O. T. S.