Svedelius, Vilhelm Erik, universitetslärare, historisk författare, född i Köping d. 5 Maj 1816, genomgick Vesterås gymnasium och aflade 1831 studentexamen i Upsala. År 1838 blef han filos. kandidat, och 1839 promoverades han till filos. doktor med andra hedersrummet samt förordnades 1840 till politices docens. Sistnämnda år inlemnade han till Svenska akademien ett Försök till en historisk framställning af de orsaker, hvilka under kon. Carl XI:s regering föranledde statsskickets förändring, en afhandling, som utgjorde en af de första frukterna af de historiska studier, med hvilka han redan tidigt sysselsatt sig. Sedan han på akademiens uppmaning omarbetat denna skrift till vissa delar, erhöll han 1841 det stora priset. Efter att 1846--47 hafva förestått skytteanska professuren, utnämndes S. 1850 till adjunkt i historia och statistik samt förestod 1850--51 och 1853--54 historiska professuren. Under denna tid tog han en framstående del i det rörliga intellektuella lif, som då rådde inom studentkåren. Med saknad lemnade han äfven derför Upsala, då han 1856 förflyttades som professor i historia till Lund, men redan 1862 återvände han till Upsala som skytteansk professor. Med varmt intresse egnade han sig städse åt sitt lärarekall och visste att göra sina föreläsningar högt värderade. Vid sidan af denna verksamhet utöfvade han äfven ett betydande vetenskapligt och literärt författareskap. Jämte flere akademiska dissertationer och afhandlingar i tidskriften Frey 1842--49 äfvensom i andra publikationer utgaf han skrifterna: Om reductionen af krono- och adeliga gods under kon. Carl X Gustafs och kon. Carl XI:s regering (1849--51), Om statsrådets ansvarighet. Afhandling i svensk statsrätt (1856), Om historiska studier med afseende på de svenska universiteternas ungdom (1857), Om konung Gustaf den förste och hans tidehvarf, särdeles de tvenne första s. k. dalkarlsupproren (i Vitt., Hist. och Ant. akad:s handl. 1861), Om konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delen af hans lefnad (1862; 2:dra uppl. 1863), Stycken ur Norges historia. Föreläsningar hållna i Stockholm 1866 (1866), Anteckningar för akademiska examina i statskunskap. I--IV (1868--69; ny omarb. upplaga af J. Fr. Nyström 1887 o. f.), Om nationsföreningar och studentlif (1871; 2:dra uppl. 1881), Smärre skrifter I--III (1871--88), Maria Stuart och Elisabeth (1871--72), Om examina i statskunskap, med särskildt afseende på nya graden (1872), Om Finlands landtdagar och landtdagsordningen den 15 april 1869 (1872), Studier i Sveriges statskunskap. I, Land och folk (1875), Inledning till Europas och Amerikas statskunskap, I, II (1876), Om kulturen i Norden. Föredrag (1884) m. fl. Efter hans död utkom Representationsreformens historia h. 1--4 (1889). Såsom talare hade S. ett stort rykte. Många af hans genom sitt tankedjup värdefulla tal utgåfvos sedermera på trycket. Bland dem må nämnas: Tal i anledning af H. M. konung Oscar I:s uppstigande på thronen (1844), Afskedsord efter slutade föreläsningar i Upsala d. 10 maj 1856, Till konung Oscars minne (1859), Till Gustaf Vasas minne (vid Utmeland d. 29 Sept. 1860), Till Carl XIV Johans minne. Tal vid Carl Johans-förbundets högtidsfest i Upsala den 11 maj 1864, Tal vid aftäckningen af Gustaf Vasas minnesvård i Vesterås den 6 juni 1864, Vid svenska bibelsällskapets allmänna sammankomst 1874, Vid svenska indelningsverkets 200-årsfest, 1882, och hans bekanta Afsked från studenterna 1882. Äfven såsom minnestecknare intager S. en framstående rang. I Svenska akademiens handlingar finnas af honom förträffliga biografier öfver K. A. Hagberg, J. Upmarck-Rosenadler, Karl Piper, Erik Larsson Sparre, Olaus Petri, Svante Sture, A. B. Horn och G. K. von Döbeln äfvensom ett föredrag »till firande af Birger jarls och Stockholms stads grundläggnings 600-åriga minne» 1866. Sin egen lefnadsskildring har han gifvit i de efter hans död offentliggjorda Anteckningar ur mitt förflutna lif (1889--90). Från sin professur drog S. sig tillbaka 1881. Många voro de offentliga förtroenden och utmärkelser, som han erhöll. Sålunda kallades han 1865 till ledamot af svensk-norska unionskomitén samt var 1868--69 Upsala universitets rektor, 1872 promotor inom filosofiska fakulteten och 1874 dekanus i samma fakultet. År 1852 invaldes han som medlem i »Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia», 1858 i Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, 1864 i Svenska akademien och 1870 i Vetenskapsakademien. Till juris hedersdoktor promoverades han 1879 vid Köpenhamns universitets jubelfest. Icke blott såsom lärare och vetenskapsman, utan äfven såsom menniska var S. med sina många egendomligheter en intressant personlighet. Af studenterna var han vördad och älskad såsom den, hvilken städse förstod ungdomen och var redo att i ord och handling gifva den sitt stöd. Han afled i Upsala d. 26 Febr. 1889. Jfr V. Bergstrand, »Vilhelm Erik Svedelius» (1889), och N. F. Sanders inträdestal i Sv. akad. (i akad:s handl., 4:de d., för 1889).
Nordisk familjebok · första upplagan
Svedelius
Ämne: Historiker och fornforskare · Svenska präster, lärda och universitetsmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 968–970 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗