Synkope (Grek. synkope, af syn, tillsammans, och kope, huggning). 1. Språkv., ett ords förkortning medelst utstötning af en vokal eller hel stafvelse i dess inre, t. ex. det latinska saeclum för saeculum och det svenska himlen för himmelen. Motsatsen är epenthesis l. epentes. -- 2. (Synkop) Musikt., sammandragningen af en obetonad taktdel med nästföljande betonade till en enda not, hvarigenom accenten synes flyttad från den senare till den förra. -- 3. Med., svimning, vanmakt. Se Svimning. 1. A. M. A. 2. A. L.