Syrsa, Gryllus l. Acheta, zool., slägte tillh. gruppen Saltatoria, ordn. Orthoptera bland insekterna. Liksom hos alla till denna grupp hörande former hafva syrsorna sina bakben ombildade till hoppfötter med tjocka, grofva lår. Thorax är smalare än hufvudet, hvilket bär fina borstlika antenner, längre än kroppen. Bakkroppen är cylindrisk med långa, håriga analspröt. Hussyrsan (G. domesticus), blekgul med bruna band och fläckar, med flygvingarna svansformigt utskjutande bakom täckvingarna, anträffas ej sällan i sällskap med kakerlackan i bagerier, brännerier, bakom ugnar -- öfverallt der värme och matvaror, såsom mjöl, malt o. d., äro till finnandes. Hannen är allmänt känd för sin sång -- ett enformigt pipande, som åstadkommes genom täckvingarnas hastiga gnidning emot hvarandra. En annan art, ängssyrsan (Gr. campestris), något större än föregående, lefver på torra fält och hedar. Hon gräfver rörformiga gångar i jorden, dit hon flyr, när någon fara är i annalkande eller regnig väderlek inträffar. Hon är synnerligen skadlig för trädgårdarna. L-e.
Nordisk familjebok · första upplagan
Syrsa
Ämne: Insekter och insektgrupper · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1186 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗