Taberna

Taberna, Lat., bodstånd, butik, verkstad (rakstuga, skomakareverkstad o. s. v.); slutligen, såsom ännu i de romanska språken, vinutskänkningsställe, värdshus, krog, »tavern» (Sp. taberna, Ital. och Port. taverna, Fr. taverne). I det forna Rom voro stånden ursprungligen uppställda invid husen eller under kolonnaderna på torgen. Senare blefvo husens och palatsens jordvåningar inrättade till butiker, hvilka i regeln icke hade någon förbindelse med byggnadens inre. Butikerna voro åt gatan nästan helt och hållet öppna och stängdes om nätterna med luckor. -- Romarna kallade äfven åtskilliga stationer på sina militärvägar för tabernae. Namnet på en stad i Elsass (T. Zabern, Fr. Saverne) bevarar ännu minnet deraf. Det i Apostlagern. 28: 15 omtalade värdshuset Tres tabernae (i våra äldre bibelöfyers. »Tretabern»), d. v. s. Tre bodarna, låg vid Appiska vägen omkr. 50 km. från Rom. R. Tdh.