Taillandier

Taillandier [tajangdie'], René Gaspard Ernest, fransk universitetslärare och skriftställare, känd under namnet Saint-René Taillandier, f. 1817 i Paris, gjorde efter aflagda akademiska examina (1839) en längre resa till Tyskland samt idkade studier i Heidelberg och München. Efter sin återkomst till Frankrike (1841) förestod han professuren i fransk literatur vid högskolorna i Strassburg (s. å.) och Montpellier (1843), der han blef ord. professor 1846. Sedermera, kallades han att förestå professuren i poesi vid högskolan i Paris (1863) och utnämndes till professor i fransk vältalighet 1868. Några år (1870--72) tjenstgjorde han som generalsekreterare i undervisningsdepartementet, men frånträdde denna befattning för att uteslutande egna sig åt lärarekallet och vetenskapliga sysselsättningar. Död i Paris 1879. Han var ledamot af Franska akademien sedan 1873. -- Både som universitetslärare och författare har T. utöfvat ett särskildt inflytande. Han var nämligen en bland dem, som varmt ifrade för att i Frankrike sprida kännedom om främmande land, företrädesvis Tyskland och grannstaterna. Han författade, utom en mängd uppsatser i »Revue des deux mondes», Histoire de la jeune Allemagne, études littéraires (1849), Études sur la révolution en Allemagne (1853), Allemagne et Russie, études historiques et littéraires (1856), Littérature étrangère, écrivains et poètes modernes (1861), Dix ans de l'histoire d'Allemagne (1875), Le roi Léopold et la reine Victoria (1878) m. fl. Icke mindre betydelsefulla, ehuru ur helt annan synpunkt, äro hans arbeten om Frankrike, t. ex. Corneille et ses contemporains (1864), Le général Philippe de Ségur, sa vie et son temps (1875), Les rénégats de 89, souvenirs des cours d'éloquence à la Sorbonne (1877) m. fl. J. M-r.