Tankebyggare

Tankebyggare (Tankebyggarorden), ett vittert ordenssällskap, som stiftades i Stockholm 1753 af sekreteraren i utrikesexpeditionen K. F. v. Eckleff (ifrig frimurare) och före årets slut räknade 34 medlemmar, bland hvilka skaldinnan fru Nordenflycht samt skalderna Creutz och Gyllenborg äro de ryktbaraste. Vidare märkas bröderna Israel och Karl Torpadius, A. G. Leijonhufvud och J. Fischerström. Samfundet bar prägeln af på en gång hemlig orden och akademi. Man antog valspråk jämte ordensnamn (fru Nordenflycht: Uranie, Gyllenborg: Trofast, Creutz: Mellan väg o. s. v.), och man uppställde prisfrågor. De föredragna vitterhetsalstren utgåfvos under titeln Våra försök (3 del., 1753--55). Samlingen innehåller frispråkiga satirer (mest af Gyllenborg), riktade mot åtskilligt gammalmodigt, vacker idyllisk poesi (Creutz' »Sommarqväde» och »Elegie» m. m.), högstämdt retorisk didaktik samt betydligt frivola småstycken. Nit för tidehvarfvets »upplysning» framträder. Språkformen är i allmänhet tung och ovig. Inom sällskapet bildades ett centralkotteri (fru Nordenflycht jämte hennes närmaste krets), som lät trycka Witterhets arbeten, utgifne af et samhälle i Stockholm (2 del., 1759--62), hvari många stycken ur »Våra försök» återfinnas omarbetade och förädlade samt många nya och märkliga finnas införda (deribland Creutz' »Atis och Camilla-» och »Daphne», Gyllenborgs »Vinterqväde», fru Nordenflychts »Fruentimrets försvar» och »Tåget öfver Bält»), Med denna publikation tog svenska poesiens språk ett mycket stort steg framåt i välljud och fritt behag. 1763 sönderföll T.-orden, i det att fru Nordenflycht dog och Creutz beordrades till Spanien.