Teism (af Grek. theos, gud), den verldsåskådning, enligt hvilken Gud är såväl ett sjelfständigt, från verlden åtskildt väsende som ock verldens både upphof och styresman (skapare och försyn). Enligt teismen lefver Gud sitt eget oändliga, fullkomliga lif, men lefver tillika i den ändliga, ofullkomliga verlden och är ytterst dess lif. Det faller af sig sjelf, att i samma mån en teistisk religion framträder på en lägre eller högre kulturgrad, i samma mån är teismen af en lägre eller högre ordning. Senast framträder teismen i Gamla och Nya test., men äfven dem emellan är en skilnad af lägre och högre ordning märkbar. Teismens motsatser äro ateism och deism. Jfr Gud. J. P.