Sida 754
Tehuantepec ...
tyda foglarnas språk och en staf, medelst hvilken han kunde vägleda sig lika säkert som en seende. Äfven tillägga sagorna honom en lifstid af 7 eller 9 mansåldrar. Sagan om T. är sammanflätad i synnerhet med sagan om Oidipus (se denne); och de forngrekiska skådespel, hvilka hemtat sitt stoff från denna saga (bl. a. Sofokles' »Antigone»), framhålla på ett synnerligen effektfullt sätt hans klarseende, lugna uppträdande midt i de menskliga lidelsernas och förvillelsernas strid. Vid Thebes intagande genom epigonerna (se d. o.) blef T. tillfångatagen och helgad åt den delfiske Apollon, men dog under vägen, sedan han druckit ur källan Tilfussa. Om hans dotter, sierskan Manto, se d. o. A. M. A.
Teirich [ta'j-], Valentin, tysk främjare af konstindustrien, f. 1844 i Wien, d. 1877 såsom professor vid konstslöjdskolan och docent vid Polytechnikum derst., tecknade en mängd förträffliga mönster för möbel-, brons- och lergodstillverkningen samt införde smaken för den äldre renaissancens former, hvilka dock på senaste åren inom österrikiska konstindustrien alltmer undanträngts af sen-renaissancens. Den af T. grundlagda riktningen lade mera an på praktalster än på enkelt gedigna arbeten. Han uppsatte tidskriften »Blätter für kunstgewerbe» och utgaf bl. a. Ornamente aus der blütezeit der italienischen renaissance (1871), Eingelegte marmor-ornamente des mittelalters und der renaissance in Italien (1874) och Bronzen aus der zeit der italienischen renaissance (1877).
Teirijärvi. Se Teerijärvi.
Teis (Magyar. Tisza, Slav. Tisa, T. Theiss, Lat. Tissus, Tisia l. Pathissus), Donaus längsta, ehuru ej vattenrikaste biflod och jämte Donau Ungerns hufvudflod, uppstår på ungef. 22° ö. lgd i komitatet Marmaros på Karpaterna nära Galiziens gräns, af två källfloder: Fekete Tisza (Svarta T.) och Fehér T. (Hvita T.). Efter dessas förening flyter T. i början söderut genom trånga bergpass, förstärkt fr. v. genom Visso, som är nästan lika stor som hufvudfloden, vänder sig sedan åt v. och n. v. genom en bredare längddal, upptagande en mängd tillflöden från bergen, lemnar bergstrakten i komitatet Ugocza och inträder på ungerska slätten (alföld), som den under otaliga slingringar genomflyter, först i vestlig (till trakten af Tokai-bergen), derefter i sydlig hufvudriktning, parallelt med Donau, med hvilken T. förenar sig kort efter föreningen med Béga. Genom dessa krökningar förlänges T:s lopp utomordentligt. Medan dess dal i rät linie har en längd af endast 545 km., beräknas flodloppets längd till 1,410 km. (Klöden). I berglandet har T. ett klart och snabbflytande vatten, men på slätten ett slammigt, trögflytande, som i de låga strandlandskapen stundom anställer fruktansvärda öfversvämningar, sträckande sig öfver flere hundra qvkm. Under de senare årtiondena har man genom afskärning af krokarna samt indämningar vunnit ofantliga sträckor bördigt land af forna kärrtrakter, men genom den större lutningen och deraf följande snabbare lopp har faran för öfversvämningar blifvit ännu större, såsom det visade sig vid den fruktansvärda ödeläggelsen af Szegedin (våren 1879). Floden blifver segelbar för mindre fartyg vid Vásáros-Námeny (på gränsen mellan Szatmár och Szabolcs), för ångbåtar vid Tokai, men regelbundet gå ångbåtar endast upp till Szegedin eller på sin höjd till Szolnok. Vattenståndet är mycket vexlande; skilnaden mellan det högsta och lägsta uppgår till 7--10 m. I medeltal för floden 1,700 kbm., vid högvatten ända till 4,000 kbm., vid lågt vatten endast 450 kbm. i sekunden. Genom den omkr. 112 km. långa Bacs- l. Ferencs- (Frans-)kanalen, som går genom komitatet Bacs-Bodrog mellan Donau och nedre T., förkortas ansenligt vägen mellan Donau och T. Genom Bégakanalen står T. i segelbar förbindelse med Temesvår. T. samlar allt vatten från nordöstra och östra Karpaterna, och dess flodområde, omkr. 153,710 qvkm., omfattar hela östra hälften af Ungern och hela Siebenbürgen med undantag af sydöstligaste delen. Dess största bifloder äro Bodrog och Hernad fr. h. samt Szamos, Körös, Maros och Bega fr. v. Drifvande framför sig kisel och sand, arbeta dessa floder, i synnerhet Maros, att flytta T:s bädd mot v. genom att med sin vattenmassa upprifva T:s högra strand. Denna flyttning uppgår till omkr. 30 cm. årligen.
Teisk, bördig från staden Teos (om skalden Anakreon).
Teisko. Se Messuby.
Teism (af Grek. theos, gud), den verldsåskådning, enligt hvilken Gud är såväl ett sjelfständigt, från verlden åtskildt väsende som ock verldens både upphof och styresman (skapare och försyn). Enligt teismen lefver Gud sitt eget oändliga, fullkomliga lif, men lefver tillika i den ändliga, ofullkomliga verlden och är ytterst dess lif. Det faller af sig sjelf, att i samma mån en teistisk religion framträder på en lägre eller högre kulturgrad, i samma mån är teismen af en lägre eller högre ordning. Senast framträder teismen i Gamla och Nya test., men äfven dem emellan är en skilnad af lägre och högre ordning märkbar. Teismens motsatser äro ateism och deism. Jfr Gud. J. P.
Teisserenc de Bort [tässsräng dö bår], Pierre Edmond, fransk statsman, f. 1814, genomgick polytekniska skolan 1833--35, var mycket verksam vid anläggandet af de första jernvägarna i Frankrike och företog på regeringens uppdrag resor till Belgien, England och Tyskland för att studera jernvägsväsendet. Han invaldes 1846 i deputeradekammaren, men omvaldes icke 1848. Under andra republiken och kejsaredömet lefde han som privatman. Efter kejsaredömets fall valdes T. 1871 till ledamot af nationalförsamlingen, der han slöt sig till högra centern. Han utnämndes i April 1872 till minister för jordbruk och handel, men afgick vid Thiers' fall, d. 24 Maj 1873. T. öfvergick då till venstra centern, förklarade sig för republiken, valdes 1876 till senator och utnämndes d. 9 Mars 1876 till jordbruks- och handelsminister i kabinettet Dufaure. Såsom sådan väckte han s. å. förslag om en verldsexposition i Paris, hvilket antogs af båda kamrarna. T. måste afgå d. 16 Maj 1877, men blef i Dec. s. å., då Dufaure bildade ett nytt
Källa: Project Runeberg ·
