Tema

Tema, plur. temata (Lat. och Grek. thema, egentl. det uppställda, af Grek. tithenai, sätta, uppställa), uppstäldt ämne för afhandlande; grundtanken i ett tal; pedagog., skriftlig öfversättning från modersmålet till ett främmande språk för öfnings skull; gramm., uppräknandet af vissa verbets former, de s. k. tempora thematica (t. ex. i svenskan infinitiv, imperfektum indikat. och supinum; i latinet pres. indikat., perf. indikat., supinum och infinitiv); musikt., en musikalisk tanke, tillräckligt afslutad för att ega en sjelfständig karakter, sålunda detsamma som melodi i populär mening (se Melodi 1), dock med afseende derpå att densamma lägges till grund för utarbetning af ett större helt. Temat bör skiljas från »motivet» (se Motiv 3), som är ett mindre, osjelfständigt frö till tematisk gestaltning. Stundom användas dock båda uttrycken synonymt, och någon sträng gräns finnes visserligen icke, särdeles då, såsom i fugor eller wagneristiska kompositioner, temat egentligen aldrig afslutas förr än med hela styckets slut. A. L.