Tempe

Tempe (»inskärning», af Grek. temnein, skära), det forngrekiska namnet på en i norra Tessalien belägen, ungefär 6 km. lång dalgång eller klyfta mellan bergen Olympos i n. v. och Ossa i s. ö. Dalen genomströmmas i nordöstlig riktning af floden Peneios. Olympos' bergväggar stupa nästan öfverallt tvärbrant mot floden, hvaremot Ossa lemnar plats för en smal strandremsa, hvilken på sina ställen vidgar sig till en liten, af ymniga källor vattnad och yppigt bördig strandslätt. Der går den enda genom dalen ledande gångstigen, på sina ställen uthuggen i klippan. Vid nordöstra änden vidgar sig floddalen och öfvergår småningom i en af flodens uppslamningar bildad, lågland kustslätt, genom hvilken floden söker sig en väg till hafvet. Tempedalen har af ålder haft rykte för en ovanlig naturskönhet. De höga, af många klyftor genomskurna klippväggarna af rödaktig bergart, delvis klädda af den yppigaste grönska, den i djupet under ett hvalf af skuggrika plataner slingrande floden och det vid dalens nedre ände framblickande hafvet åstadkomma tillsammans en effekt, i hvilken det storartadt vilda och det behagfulla äro på underbart sätt förbundna. Såsom utgörande en hufvudväg mellan Nord-Grekland och Macedonien har T. alltid haft stor militärisk betydelse, hvarför äfven åtskilliga fästningsverk under skilda tider anlagts till dess skyddande. Under den bysantinska tiden fick dalen namnet Lykostomo (»varggap»). På turkiska heter den Bogaz (»trångpass»). A. M. A.