Terpentin (terebinthina), farmak., med., benämnes en balsam, som består af en blandning af harts och flyktig olja samt har en egendomlig, retande lukt. Af terpentin finnas flere slag, härstammande från olika träd inom de nat. fam. Terebinthaceae (Anacardiaceae) och Coniferae (Abietineae). Den äldsta, först bekanta och ännu begagnade terpentinsorten har efter produktionsorten fått namnet Chios-terpentin, terebinthina chia l. cypria, och erhålles af anakardiacéen Pistacia terebinthus L., som i Provence och i Languedoc uppträder endast såsom en buske, men i östra Medelhafslanden blir ett högväxt, vackert träd, hvars något olika varieteter benämnas P. atlantica Desf. (å Afrikas nordkust), P. palaestina Boiss. (i Syrien och Palestina) samt P. cabulica Stocks. (i Belutsjistan och Afganistan). Chios-terpentinen afsöndras såsom en balsam i trädets bark på samma sätt som mastix i P. lentiscus. Balsamen utrinner frivilligt genom barkens sprickor eller erhålles i större mängd genom inskärningar i stammar och grenar. Dessa inskärningar verkställas om våren, och balsamen fortfar att flyta hela sommaren samt afskrapas från stammarna hvarje morgon, då den är stelnad af nattkylan. Den hopsamlade balsamen värmes sedan i solen samt befrias genom silning från barksmulor och främmande inblandningar. Ett större träd lemnar omkr. 300 gr. Chios-terpentinen är tjockflytande, efter längre förvaring nästan alldeles stelnad, ljust brungul, i tunna lager fullkomligt genomskinlig, med lukt af smält mastix eller kolofonium och föga märkbar smak. Utsatt för luften, bildar den en spröd hartsmassa. Emedan denna terpentin erhålles endast i mindre mängd, har densamma ersatts af de lättare tillgängliga terpentinslagen af Pinus-arter. Emellertid begagnas Chios-terpentin stundom i långvariga lungkatarrer, i blåskatarrer och (i England) som ett medel mot kräftsjukdom. -- De officinella terpentinsorterna äro tjock l. vanlig terpentin, med ur denna erhållen rå terpentinolja och renad terpentinolja, samt venedigsk terpentin.
Tjock l. vanlig terpentin, balsamum terebinthina communis, erhålles förnämligast af Pinus Pinaster Sol. (P. maritima DC.), som växer i norra Italien och Spanien samt i synnerhet i Frankrikes vid Medelhafvet och Biscayaviken belägna kusttrakter. Den odlas der i stora skogsbestånd i depart. Landes. De rent gröna barren hos denna art hafva en längd af 12--20 cm. och äro rännformigt halftrinda samt sitta parvis inom en kort slida. Kottarna äro aflångt kägellika, omkr. 15--30 cm. långa, i början utstående, sedan hängande. I stammarnas yttersta lager af hvitveden finnes en mängd balsamgömmen, hvilkas innehåll tillgodogöres genom hvad fransmännen kalla »gemmage», som tillgår, enligt den s. k. »méthode Adèr», på följande sätt. När en »pin maritime», såsom den odlade arten i Frankrike benämnes, nått tillräcklig storlek (med omkr. 20 cm. tvärlinie), afskalas barken till en bredd af 4--6 cm. längs efter å 4 sidor, med qvarlemnande af oskadad bark emellan de skalade ytorna, »les quarres». Å dessa fästas sedan på lämpliga afstånd straxt nedom på tvären lagda inskärningar små bleckkärl, i hvilka den utflytande balsamen uppsamlas. Kärlen skyddas med en tunn, öfver deras utsida fäst bräda, som hindrar regn och damm att blandas i balsamen. Denna »gemmage» företages på våren och fortgår under sommarens lopp, i det att uppsamlingskärlen alltefter behof tömmas i större behållare. Mot hösten, när kyla inträder, afstannar balsamflödet. Såren å »les quarres» läkas under de följande åren, och trädet synes rätt väl uthärda förnyad balsamskattning under en följd af år. Förr fick balsamen flyta ned utefter trädets hela längd och uppsamlades i en grop vid trädets fot eller, i bästa fall, i något kärl. Det var då nödvändigt att medelst silning genom halm befria balsamen från föroreningar af barksmulor, jord m. m. -- Den på ofvan beskrifna sätt insamlade, franska eller s. k. Bordeaux-terpentinen är ren och rikare på flyktig olja än den förr erhållna handelsvaran. Tjock terpentin är halfflytände, honingsartadt seg, grå-gul-hvit, grumlig och kornig. Lemnas balsamen i hvila, skiljer den sig i ett öfre brun-gult, genomskinande klart lager och ett undre, som är kornigt, ogenomskinligt, med orent hvit färg, samt under mikroskopet visande en massa små abietinsyrekristaller, hvilka vid uppvärmning försvinna. Lukten är egendomlig, stark och tydligt olik den hos terpentinbalsamer af annat ursprung; smaken är bitter och skarp, brännande. Balsamen visar sur kemisk reaktion samt är mer eller mindre lätt löslig i koncentrerad sprit, eter, flyktiga oljor och kalilut i afpassad mängd. Vid öfverskott af kalilut utfaller balsamen. Med magnesia (1/32 af sin egen vigt) lemnar denna balsam inom kort tid en bildbar pillermassa. Utbredd i tunnt lager, förlorar den den flyktiga oljan, och en spröd hartsmassa af gulhvit färg återstår af samma beskaffenhet som den på »les quarres» under hösten och vintern intorkade balsamen, som går under namnet galipot och borras, nativt »harts» l. resina communis. Fransk tjock terpentin vrider, liksom äfven den ur densamma framställda flyktiga terpentinoljan, polarisationsplanet åt venster (den är »levogyr»). -- Tjock terpentin från Nord-Amerika, amerikansk l. engelsk terpentin, som införes öfver England, erhålles i synnerhet från Nord-Carolina och närmast söderut belägna stater, der skogar ännu finnas af Pinus australis Mich. (P. palustris Mill.) och P. Taeda L. Dessa arter hafva ljusgröna, tresidiga, långa (hos den förstnämnda 25--35 cm., hos den senare 16--20 cm.) barr, sittande tre och tre inom hvarje barrslida. P. australis har 15--20 cm. långa, hängande kottar, hvilka hos P. Taeda äro blott hälften så långa och utstående, nästan horisontala. I stammar af tillräcklig storlek urholkas under vintern på något afstånd från roten 3--4 hål (»boxes») i hvarje stam. Urholkningarna äro 12--15 cm. djupa, och i dem börjar balsamen i Mars nedflyta från den ofvan »the boxes» ända in i hvitveden »hackade» barken, hvilken hackning förnyas hvar 8:de--10:de dag med ett litet inhugg straxt ofvan ett förut varande. På sådant sätt fortgår under flere år insamlingen af balsam, som der kallas »dip». Den balsam, som fås af ett träd första året det skördas, kallas virgin-dip, jungfrubalsam, och har större finhet än den, som under följande åren skördas. Amerikansk terpentin har ungefär samma utseende och beskaffenhet som fransk, men en behagligare lukt samt en mindre bitter smak. Lemnad i beröring med luften, blir den genomskinande från att hafva varit ogenomskinlig. Balsamen vrider, liksom den franska, polarisationsplanet åt venster, men dess flyktiga olja vrider åt höger (är »dextrogyr»). Den amerikanska terpentinen är tillåten i sv. farmakopén, men den franska föredrages.
Officinel i Sverige är äfven venedigsk terpentin, balsamum terebinthina veneta, som erhålles ur kärnveden af Larix decidua Mill. (Pinus Larix L.), lärkgranen (se d. o.), på det sätt att antingen, såsom i Tyrolen, blott ett hål borras på våren in till stammens midt, hvilket tilltäppes i mynningen med en propp, och ur hvilket den under sommaren i hålet samlade balsamen utslefvas, när hösten kommer, eller ock, såsom i Piemont och Dauphiné, flere mindre djupa hål borras in i kärnveden, ur hvilka den utflytande balsamen uppsamlas medelst små i hålen inpassade rännor i underställda kärl. Den förra metoden ger mindre, men renare balsam och skonar trädet mer än den senare. Den mesta balsamen samlas i Tyrolen och har namnet »venedigsk» (d. v. s. veneziansk) deraf att densamma fordom fördes i handeln uteslutande genom Venezia. Denna terpentin är något mindre trögflytande än vanlig terpentin och har ungefär tunn honings konsistens samt kan dragas i trådar och hårdnar icke så lätt med magnesia som vanlig terpentin. Färgen är något vexlande mellan gulbrun eller blekbrun till gråaktigt gröngul. Massan är icke kornig, utan homogen och genomskinande, men ej fullt klar. Äfven lukten afviker från vanlig terpentins och erinrar nästan något om muskot. Smaken är bitter och aromatisk. Venedigsk terpentin saknar vattenhalt och fräser derför icke, såsom vanlig terpentin, vid upphettning. Alla terpentinslag äro för öfrigt lätt antändbara och brinna med starkt sotande låga.
Ett annat, icke officinelt slag af terpentin är den i Elsass från trakten kring Strassburg insamlade Strassburg-terpentinen, balsamum terebinthina argentoratensis, som erhålles ur barken å silfvergranen, Abies pectinata DG. (Pinus Picea L.). Endast hos yngre stammar af denna art finnas i mellanbarkens yttre del balsamgömmen, hvilka upplyfta ytterbarken i bulnadslika upphöjningar. Med den snedt afskurna och sålunda tillspetsade änden af pipen på små bleckkärl genomstickes »balsambulnaden», och dennas innehåll af några droppar balsam rinner ned i kärlet. Mängden af på detta sätt erhållen balsam uppgår blott till några få gram af hvarje träd. Strassburg-terpentinen är tjockflytande och genomskinande som den venedigska, men har, nyss skördad, en ljust gulaktig färg, som med tiden blir ljust brunaktig. Lukten är behaglig, nästan citronlik. Smaken är icke så skarpt bitter som den af andra terpentinarter. En liknande balsam fås från Canada under namn af balsamum canadense (se Canada-balsam).
Så kallad tysk terpentin, som insamlas förnämligast i Österrike af Pinus Laricio Poir., är dunkelt gul eller gulbrun och föga bitter. Den är icke i bruk i Sverige. Icke häller hafva de i Skandinavien på senare tider framställda terpentinslagen fått någon större användning, i medicinen alls ingen.
Af tjock terpentin, såväl fransk som amerikansk, erhålles genom destillation efter tillblandning af vatten (för att minska eldfaran och underlätta destillationen) i apparatens förlag den flyktiga terpentinoljan, i dagligt tal vanligen kallad endast »terpentin» eller, stundom, »terpentinspiritus». Produkten af den första destillationen, rå terpentinolja, aetheroleam terebinthinae crudum Ph. suec., innehåller alltid något harts, som genom omdestillering, vanligen med tillsättning af soda, kan aflägsnas. Man erhåller då renad terpentinolja l. terpentinspiritus, aetherol. terebinthinae depuratum Ph. suec. Af den i destillationsretorten återstående, vattenblandade hartsmassan, likasom äfven af det förut omnämnda nativa hartset, galipot, beredes genom upphettning i öppet kärl så länge, att all möjligen qvarvarande flyktig olja och någon del af vattenhalten bortdrifvits, s. k. »ljust harts», resina pini flava Ph. suec., som i smält tillstånd silas genom halm för att befrias från främmande inblandningar. Den stelnade hartsmassan är till färgen hvit (resina alba), om mycket vatten är inmängdt, eller gulaktig, i ljusare eller mörkare skiftning alltefter vattenhalten, hvilken för öfrigt är orsaken till att «ljust harts» icke är genomskinligt. Fortsättes upphettningen, tills allt vatten bortgått, erhålles ett genomskinande harts, kändt under namnet kolofonium (se d. o.). »Ljust harts» må icke förvexlas med det olivbruna eller gråbruna harts, som nu kallas »bryggeriharts», emedan det användes vid ölfats befriande från skadliga, syror bildande bakterier, och som i det hela öfverensstämmer med det äkta, ursprungliga burgundbecket, pix burgundica, en vanligast grå-grön-brun hartsmassa med tydlig lukt af grankåda, genom hvars smältning och silning detsamma erhållits.
Alla terpentinbalsamer äro en blandning af harts och flyktig olja i något vexlande förhållanden samt med olika fysikaliska egenskaper, särskildt med afseende på polarisationsförmågan. Hartset är en syra, abietinsyra, som synes uppträda i något olika modifikationer. Ett par andra syror äro uppgifna, men hafva sedermera ansetts vara endast oren abietinsyra, med undantag möjligen af pimarsyran, som synes vara en egen syra, träffad i nativt harts och fransk terpentin. -- Terpentinoljan, i fullkomligt rent tillstånd, är färglös, tunnflytande, med stark, egendomlig lukt och skarp, brännande smak. Egentl. vigt 0,86--0,87. Kokpunkten ligger mellan + 152° och 160°. Terpentinoljan löses i 4 volymdelar sprit af 0,83 egentl. vigt och i 8 del. af 0,84, men behöfver 12 delar sprit af 0,86 egentl. vigt till fullständig lösning. Terpentinoljan är en blandning af »terpener» (se d. o.), eller flytande kamfener af sammansättningen C10 H16, hvilka lätt förändras i molekylärt hänseende och vexla till fysikalisk beskaffenhet efter olika ursprung. -- Alla terpentinsorter äro skarpt retande, hudrodnande och på slemhinnorna verkande medel. Tjock l. vanlig terpentin nyttjas icke för medicinskt ändamål invärtes, men ingår i åtskilliga utvärtes medel, såsom flere salvor (t. ex. basiliksalva) och plåster (t. ex. Hjärnes plåster), hvilka användas såsom »renande», »dragande», »fördelande», å sår och svullnader. För liknande ändamål användas äfven »ljust harts» och kolofonium. Venedigsk terpentin är mycket använd i pillerform (med magnesia) mot lungkatarrer. Strassburg-terpentin och Canadabalsam hafva kommit ur bruk i medicinen. Af de båda officinella terpentinoljorna har den råa endast användning till utvärtes bruk i salvor och retande liniment, t. ex. blandad med tvål och kamfer eller med kloroform o. s. v. Den renade terpentinoljan begagnas i form af emulsion ofta i svårare lungkatarrer och i lunginflammationer. Njurarna retas mer eller mindre starkt af terpentin, och många personer få af terpentin, begagnad invärtes, ett vanligen svårt kliande rödt utslag å huden. Hos en och annan framkallar terpentin njurblödning. Inom tekniken nyttjas terpentin vid beredning af kitt, lack och fernissor m. m. O. T. S.