Tetrakord

Tetrakord (Grek. tetrachordon, af tetra-, fyr-, och chorde, sträng), mus., en följd af fyra toner. Grekerna indelade sitt tonsystem i fem tetrakord, nämligen, uppifrån räknadt: hyperbolaion (a¹ g¹ f¹ e¹), diezevgmenon (e¹ d¹ c¹ h), synemmenon (d¹ c¹ b a), meson (a g f e) och hypaton (e d c H). Med tillägg af ytterligare en ton nedåt (A) bildade således grekernas skala två fulla oktaver, och denna skala (inklusive dubbelformen b-h) användes oförändrad ännu långt in i medeltiden samt låg till grund för den i 9:de--10:de årh. uppkomna notskriften medelst latinska bokstäfver. Jfr Musik, sp. 519. A. L.