Thalictrum

Thalictrum Tourn., ängsruta, bot., ett slägte af oftast högväxta, glatta örter med spiralställda, 2--flerdubbelt pardelade blad, hvilkas gemensamma skaft äro slidlikt vidgade. Bladflikarna erinra något om vinrutans; deraf sannolikt det svenska namnet. Inga svepen finnas under blomsamlingarna, hvilka äro antingen flocklika eller klaselika och vanligen täta. Blomkronor saknas. Ståndarna äro många (kl. Polyandria L., nat. fam. Ranunculaceae Juss.). Pistillerna äro många, frukterna små, enfröiga karpeller. Flere arter af detta tämligen stora slägte hafva varit använda i medicinen, såsom den i Sverige å fuktiga ängar och vid sjöstränder bland buskar ofta förekommande T. flavum L., hvars rot kallades radix Rhabarberi pauperum och användes i st. f. äkta rabarber. Ur rotens gula saft har framstälts en egen alkaloid, thalictrin, som begagnats mot frossor. Enligt nyare undersökning verkar den likt akonitin, men mindre häftigt. T. flavum nyttjas af menige man såsom medel mot gikt, hvaraf örten äfven erhållit namnen »torrvärksgräs» och »iktegräs». O. T. S.