Sida 66
Thaarup ...
såsom praktisk ingeniör, men framförallt såsom grundläggare af den grekiska naturfilosofien. Vattnet var, enligt T., alltings yttersta grund. På vattnet, hvilket fyllde den nedre hälften af himmelssferen, simmade jorden. Huru han närmare utfört denna filosofiska grundtanke är dock ej bekant, likasom i allmänhet hela hans personlighet omgifves af ett sagolikt dunkel. Han berättas hafva förutsagt en solförmörkelse, som inträffade år 585 f. Kr., men möjligheten af en sådan beräkning på grundvalen af de astronomiska insigter, som stodo honom till buds, har i senare tider dragits i tvifvelsmål. A. M. A.
Thaletas, forngrekisk musiker från Kreta, omkr. 620 f. Kr., kallades till Sparta för att fullfölja och utveckla den af Terpandros grundade doriska musiken. Genom en anakronism har man gjort honom till samtidig med Lykurgos och låtit honom genom sin lagstiftning på musikens område understödja denne i hans samhällsordnande verksamhet. A. M. A.
Thalia (Grek. Thaleia). Se Chariter och Muser.
Thaliacea. Se Tunicata.
Thalictrum Tourn., ängsruta, bot., ett slägte af oftast högväxta, glatta örter med spiralställda, 2--flerdubbelt pardelade blad, hvilkas gemensamma skaft äro slidlikt vidgade. Bladflikarna erinra något om vinrutans; deraf sannolikt det svenska namnet. Inga svepen finnas under blomsamlingarna, hvilka äro antingen flocklika eller klaselika och vanligen täta. Blomkronor saknas. Ståndarna äro många (kl. Polyandria L., nat. fam. Ranunculaceae Juss.). Pistillerna äro många, frukterna små, enfröiga karpeller. Flere arter af detta tämligen stora slägte hafva varit använda i medicinen, såsom den i Sverige å fuktiga ängar och vid sjöstränder bland buskar ofta förekommande T. flavum L., hvars rot kallades radix Rhabarberi pauperum och användes i st. f. äkta rabarber. Ur rotens gula saft har framstälts en egen alkaloid, thalictrin, som begagnats mot frossor. Enligt nyare undersökning verkar den likt akonitin, men mindre häftigt. T. flavum nyttjas af menige man såsom medel mot gikt, hvaraf örten äfven erhållit namnen »torrvärksgräs» och »iktegräs». O. T. S.
Thallium. Se Tallium.
Thallophyta (af Grek. thallos, grön qvist, skott, och fyton, växt), bålväxter (se d. o.).
Thalius (Lat., egentl. grön qvist, skott), bot. Se Bål 2. Jfr Alger.
Tham [tamm], svensk adlig ätt, som härstammar från kommerserådet Sebastian T. (f. 1666, d. 1729), hvilken var son af en från Sachsen inflyttad rådman i Göteborg, Vollrath T., adlades 1716 och bl. a. gjorde sig bekant som donator (se Thamska föreläsningarna). Jfr Tamm.
1. Tham [tamm], Per, fornforskare, jorddrott, föddes å Stora Dala i Skaraborgs län d. 22 Dec. 1737, blef 1751 student i Upsala, der han bl. a. lär studerat arkitektur, och hofintendent 1760, bosatte sig 1762 på Dagsnäs, erhöll titeln af öfverintendent och afled å sin egendom d. 5 Aug. 1820. -- Uppvuxen i full frihet och arftagare till en stor förmögenhet, utbildade T. sig mestadels sjelf och blef en myndig, men för underhafvande välgörande och för landsodlingen nitisk egendomsherre, en kuriös dilettant i fornforskning, en välvillig och otroligt frikostig mecenat för lärda och forskare samt ett »original» i yttre hänseende. Till en början uppträdde han som deltagare i riksdagsförhandlingarna och som broschyrförfattare. Hans. första skrift var ett försvar för hans blifvande svärfader, Nordencrantz: Tankar om prof. Christiernins Föreläsningar om växel-coursen (1761). Sedermera utgaf han Svar på projectet om et banco-contoirs inrättande (s. å.), Om prästetionden af säterier (1767) samt Om helgedagar (1769), ett ämne, i hvilket han äfven motionerade vid 1769 och 1771 års riksdagar, om hvilket han flere gånger skref, och som sysselsatte honom ännu i sena åldern. Han yrkade ur statsekonomisk synpunkt på afskaffandet af en mängd helgedagar, ett yrkande, som också straxt efter Gustaf III:s tronbestigning vann afseende, i det 13 dylika då indrogos. På det ekonomiska området uppträdde T. med skriften Om updämningar (1782) samt med Anteckningar under och i anledning af en resa ifrån Vestergöthland til Stockholm, gjord åren 1796 och 1797 (1797), en underlig blandning af hvarjehanda ämnen, måhända efter förebilden af Linnés eller Ehrensvärds originella reseskildringar. Äfven till flere andra områden sträckte sig hans välmenta skriftställeri. Så utgaf han ett rationalistiskt Lettre à Mr. Linguet au sujet de ce qu'on trouve dans ses Annales sur Voltaire (1782), vidare Politiska erhindringar (1793) och Politiska anteckningar (1799). Men sin egentliga styrka som lärd ansåg han sig ega i antikvarisk forskning, ehuru han med skäl kan betecknas som en rudbeckian af renaste vatten. Bland hans arbeten af detta slag må nämnas Göthiska monumenter, samlade och beskrifna (1794), med gravyrer efter Hilfeling, Bref til någre lärde herrar uti Köpenhamn (1802), Anmärkningar i anledning af herr prof. Müllers afhandling om guldhornen (1817) och Anmärkningar till förbättring af ordaförståndet i vår äldsta nordiska historia (s. å.). Sitt nit för historia och fornforskning ådagalade haa framförallt genom ett storartadt mecenatskap. Så understödde han Sjöborg för dennes historia öfver Bleking; Hilfeling fick på hans bekostnad flere år genomresa Gotland och afteckna dess fornminnen (hans resedagböcker förvaras nu å k. biblioteket), och genom T:s bidrag blef tryckningen af Warmholtz' berömda »Bibliotheca historica» åter möjlig. Thorild hade i honom en frikostig gynnare under en stor del af sin svenska tid, och äfven många andra kommo i åtnjutande af understöd från honom. Denna kända frikostighet hade äfven förskaffat honom ledamotskap i åtskilliga lärda samfund. Han afled barnlös, och hans efterlemnade bok- och konstskatter skingrades å auktion i Stockholm. -rn.
2. Tham [tamm], Carl Vilhelm August, historiker och geograf, sonson af en kusin till den föregående, född d. 22 Juli 1812, blef
Källa: Project Runeberg ·
