Theodosius

Theodosius, namn på två romerska kejsare. -- 1. T. den store föddes i Cauca (Spanien) och var son af den likaledes i Spanien födde romerske fältherren Flavius T., som af Valentinianus I användes i Britannien och i Afrika, der han besegrade och lät döda upprorsstiftaren Firmus, men trots sina framgångar och förtjenster blef, på grund af förtal, aflifvad på kejsar Gratianus' befallning år 376. T. utmärkte sig under faderns fälttåg och blef 379, kort efter kejsar Talens' nederlag vid Adrianopel, af Gratianus antagen till medkejsare (»Augustus») samt fick på sin lott de östra provinserna. Med klokhet och kraft hejdade han goternas anfall, tillät en del af dem att bosätta sig inom rikets gränser samt bragte lugn och ordning i förhållandena. Han döptes till treenighetsläran, undertryckte arianismen samt förbjöd alla hedniska offer och lät tillsluta de hedniska templen. Sedan fältherren Maximus gjort uppror mot Gratianus, som blef mördad (383), måste T. till en början erkänna Maximus såsom kejsare i Vesterlandet och kunde rädda endast Italien, Afrika och nedre Illyrien åt Gratianus' halfbroder Valentinianus II, som dock snart anfölls af Maximus. T., som efter sin gemål Flaccillas död förmält sig med Valentinianus' syster Galla, kom svågern till hjelp och besegrade samt lät aflifva Maximus (388). Valentinianus blef dock redan 391 mördad af fältherren Arbogast, hvilken på tronen uppsatte Eugenius. Då fick T. åter ingripa. Efter ett kort, men farligt fälttåg besegrades Arbogast och dödades Eugenius, 394, hvarefter T. herskade öfver hela Romerska riket, för sista gången samladt under en kejsare. T. var utmärkt både genom fältherreduglighet, statsmannaegenskaper och enskilda dygder, men öfverilade sig lätt. Särskildt märkligt är hans vredesutbrott vid underrättelsen om ett upplopp i Thessalonika 390. Han lät nämligen samla folket i stadens cirkus och nedhugga den värnlösa hopen, så att ända till 7,000 menniskor fingo sätta lifvet till. Biskop Ambrosius i Milano gjorde derefter kejsaren allvarliga föreställningar och uteslöt honom ur de trognes gemenskap i 8 månader, tills han genom botgöring visat sin ånger och ödmjukat sig inför kyrkan -- det första exemplet på kyrkans myndighet sålunda använd mot en monark. T. dog 395 efter att hafva förordnat, att riket skulle delas mellan hans två söner, Arcadius och Honorius. -- 2. T. II, den föregåendes sonson, Arcadius' son, östromersk kejsare 408--450, var en svag furste, och regeringstyglarna sköttes hufvudsakligen af hans kloka och kraftfulla syster Pulcheria. Till gemål hade han den atheniensiske filosofen Leontios' dotter Athenais (se denna), efter sitt dop benämnd Eudoxia, från hvilken han dock skilde sig mot slutet af sin regering. Kyrkliga strider, härjande farsoter och barbarers anfall samverkade att störa lugnet under T:s regeringstid. Ett godt minne af denna har han efterlemnat i den 438 utgifna samlingen af kejserliga förordningar, Codex Theodosianus (se d. o.). R. Tdh.