Theopompos (Lat. Theopompus). 1. Forntida konung i Sparta, under hvars regering det första Messeniska kriget (743--724 f. Kr.) inträffade. Man tillskrifver T. inrättandet af eforernas ämbete. -- 2. Berömd grekisk talare och historieskrifvare, f. på ön Chios omkr. 380 (enl. andra redan 408) f. Kr. Med anledning af politiska misshälligheter måste han utvandra från sitt fädernesland. Hans lärare i vältalighet var Isokrates, hvars svulstiga stil han synes hafva efterbildat äfven såsom historieskrifvare. Ett loftal öfver konung Mausolos i Karien tillvann honom priset vid en af drottning Artemisia föranstaltad täflan. Hans förnämsta historiska arbeten voro dels en Hellenika, en grekisk historia i 12 böcker för tiden 411--394 f. Kr., afsedd att utgöra en fortsättning af Thukydides' verk, dels Filippika, en framställning i 58 böcker af de grekiska staternas historia under åren 360--336 f. Kr. (Filip II:s regeringstid). Af Dionysios från Halikarnassos berömmes T. såsom en pragmatisk historieskrifvare af stor förtjenst, hvaremot han från andra håll beskylles för okritisk sammanblandning af historia och saga äfvensom för öfverdrifven benägenhet att häckla. Hans på vidlyftig källforskning hvilande arbeten hafva lemnat rikligt material åt de senare historieskrifvarna Diodorus Siculus och Pompejus Trogus. I behåll varande fragment äro samlade af C. Müller i »Fragmenta historicorum graecorum» I (1885). A. M. A.
1. Theorell, Sven Lorens, justitieombudsman, född i Herrljunga, Skara stift, d. 5 Nov. 1784, blef 1805 student i Upsala, der han 1808 aflade auskultantexamen i landtmäteri och hofrättsexamen. Efter att 1809--14 hafva sysslat med landtmäteri- och tingsarbeten i Kronobergs län tjenstgjorde han från 1815 i Kammarkollegium, hvarifrån han, sedan 1823 notarie, tog afsked 1839. Samtidigt utöfvade han en vidsträckt och högt ansedd verksamhet såsom advokat. 1841 kallades T. till ledamot af Lagberedningen och utnämndes s. å. till kammarråd, men trädde i utöfning af detta ämbete, först sedan han i Jan. 1845 lemnat Lagberedningen. 1846 utnämndes han till häradshöfding i Södra Möre härad. 1848 valdes han, nära 64-årig, till justitieombudsman, ett val, emot hvilket samtliga borgareståndets och en del af bondeståndets elektorer inlade sin reservation, bl. a. emedan T. »nära nog öfverlefvat sig sjelf». Orsaken till elektorernas misslynthet var emellertid nog icke T:s höga ålder, utan hans hållning till vissa på dagordningen stående frågor. T. hade i yngre år, då han bl. a. var medarbetare i den af brodern (se T. 3) 1820--22 utgifna oppositionstidningen »Stockholms courier», stått i de frisinnades främsta led. Men sedermera hade han, såsom i skrifterna Anckarsvärdska politiken, en blick på 1840 års riksdag (2 h., 1842--43), Öfver svenska nationalrepresentationens ombildning (1844) och i de mot Richert och Geijer riktade Betraktelser och handlingar hörande till reformen i nationalrepresentationen och allmänna lagen (3 h., 1846--48), visat sig som motståndare till allmänna val samt jury och landtdomstolarnas permanens -- allt saker, som påyrkades af 1840-talets liberale. Emellertid omvaldes T. vid riksdagarna 1850--51 och 1853--54. Men vid 1856 års riksdag drog sig en storm tillsammans öfver hans hufvud. Till de motståndare hans påstådda konservatism skaffat honom sällade sig en mängd riksdagsmän, som af ett eller annat skäl berörts af hans verksamhet såsom justitieombudsman. Han hade nämligen låtit anställa många åtal för ämbetsförseelser och i sina till riksdagen ingifna (i stilistiskt afseende utmärkta) berättelser bl. a. underkastat några Högsta domstolens lagskipningsåtgärder en, såsom det yttrades, »otjenlig och vådlig granskning» och derjämte försvarat en sådan ultra liberal sats, som att ämbetsmän egde rättighet att vägra verkställande af beslut, hvilka ej voro utfärdade i grundlagsenlig ordning. Emot lagutskottets utlåtande att T. fortfarande vore förtjent af riksdagens förtroende gjordes reservationer, och särskildt inom borgareståndet, af hvars ledamöter icke mindre än 14 voro ställda under åtal af T., haglade anmärkningar öfven denne. Vid det i Jan. 1857 företagna valet till justitieombudsman fick T. af 48 elektorsröster endast 12 -- en utgång af valet, »som närmade sig en skandal». 1858 tog T. afsked från sin häradshöfdingetjenst. Han åtnjöt en af ständerna honom beviljad lifstidspension och dog i Stockholm d. 15 Dec. 1861.
2. Theorell, Axel Gabriel, fysiker, konstruktör, den föregåendes son, född i Gökhems församling i Vestergötland d. 10 Juni 1834, fick sin skolbildning i Stockholm samt blef student i Upsala 1855, filos. doktor 1863 och docent i matematik vid Upsala universitet s. å. Han var 1865--66 t. f. professor i fysik vid Teknologiska institutet. Utrustad med ovanliga uppfinnareanlag, konstruerade han 1866 en sinnrik apparat, den sjelfregistrerande meteorografen, hvilken högeligen underlättar insamlandet af meteorologiska iakttagelser och har blifvit antagen flerestädes, äfven i utlandet (se Meteorograf). Han uppfann dessutom en mycket praktisk vindmätare och inrättade de bästa medelst elektricitet reglerade astronomiska ur m. m. Från flere andra, halffärdiga mekaniska inrättningar bortrycktes T. af en förtidig död, d. 2 Juli 1875, å Ekskogen nära Sköfde. 1874 hade riksdagen anvisat honom ett årligt anslag af 2,500 kr. för att sätta honom i tillfälle att ostördt egna sig åt sina konstruktionsarbeten. T. skref bl. a. Proportionslärans elementer (1870), Räknetabeller till underlättande af sifferkalkyler (1874) och Mekanikens element (utg. 1877).
3. Theorell, Johan Peter, tidningsman, broder till T. 1, född i Herrljunga, Vestergötland, d. 15 Aug. 1791, blef student i Upsala 1809 och filos. magister 1812 samt ingick 1816 i k. kansliet och Kommersekollegium. S. å. vann han Svenska akademiens stora pris för De två rosornas strid om engelska kronan (Sv. akad:s handl., 8:de del.) och 1818 det 2:dra priset för Longobardiska rikets fall. Han lemnade snart derefter tjenstemannabanan och egnade sig åt annan verksamhet dels såsom boktryckare (1822--33) och bokauktionsverkets föreståndare (1822--27), dels, och hufvudsakligen, såsom publicist. Han begynte med det för sin tid talangfullt redigerade oppositionsbladet »Stockholms courier» (1820--22), som flere gånger råkade i delo med indragningsmakten, och der brodern var den ende medarbetaren. I slutet af 1823 fick T. af sin svärfader, Pulchau, »Dagligt allehanda», hvilket blad han omdanade till en politisk och nyhetstidning. Han sålde tidningen 1833, men fortfor att skrifva i densamma till hösten 1834. S. å. utgaf han en »Riksdagstidning» och ingick i »Aftonbladets» redaktion, som han tillhörde till 1838, då han å nyo blef medarbetare i »Dagligt allehanda». Med 1844 skapade han sig ett eget organ, veckoskriften »Vinterbladet», som fortgick t. o. m. 1845, men sedan i två år förenades med »Dagl. allehanda» i form af särskilda artiklar. År 1848 blef han medarbetare i »Aftonposten» samt utgaf 1852--53 en ny årgång af »Vinterbladet». Sedan dess tillhörde T. ingen tidningsredaktion, men lemnade bidrag till flere, alltid i den gammaldags frisinnade anda, som utmärkt honom från hans första uppträdande. I likhet med flere samtida utgaf han dessutom då och då anonyma häften i någon fråga för dagen, ofta aftryck eller bearbetningar af egna tidningsartiklar. Hans första alster i denna väg var den lilla qvicka skriften Försök att tourmatta på opinionen (1819), med anledning af ett tryckfrihetsåtal mot brodern. Andra dylika voro Bondeståndet och indragningsmakten (1830), Några ord om press, reformer, ministerstyrelse (1839), Ett ord i den stora frågan om en förändring af nationalrepresentationen i Sverige (1844), Svenskt handelstvång och handelsfrihet (1850) m. fl. Åtskilliga komitébetänkanden o. dyl. flöto äfven ur hans penna jämte ett ej obetydligt antal riksdagsmotioner. T. var nämligen länge sysselsatt i åtskilliga utskotts kanslier. Utom allt detta medhann han också under sina tidigare år att vara förläggare och sjelf lägga hand vid åtskilliga förlagsartiklar, såsom Kochs och Schoells »Historisk tafla öfver Europas statshvälfningar», upplagor af Horatius (1833) och Virgilius (ej fulländad) m. m. T. afled i Stockholm d. 9 Mars 1861. --rn.