Thomsen

Thomsen. 1. Vilhelm Ludvig Peter T., dansk språkforskare, född d. 25 Jan. 1842 i Köpenhamn, blef student 1859 och filol. kandidat 1867. Han egnade sig tidigt åt jämförande språkstudier och sysselsatte sig icke endast med de ariska, utan äfven med de finska språken, hvilket synes af hans redan 1867 utgifna, afhandling om Det magyariske sprog og dets stammeslægtskab. Efter en resa till Finland och Ryssland skref han Den gothiske sprogklasses indflydelse paa den finske, hvilken afhandling förskaffade honom doktorsgrad 1869 och, från Berlin Boppska premiet. T. blef docent 1871 och professor i jämförande språkforskning 1887 vid universitetet i Köpenhamn. Han var också 1878--87 medlem af inspektionen öfver de lärda skolorna. År 1876 kallades han till Oxford för att der föreläsa öfver ryska rikets grundläggning genom skandinaverna. Föreläsningarna väckte stor uppmärksamhet och utkommo under titeln The relations between ancient Russia and Scandinavia (1877) samt öfversattes till tyska 1879 och svenska 1882 (»Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna»). Af hans senare arbeten må särskildt framhållas Beröringer mellem de finske og de baltiske (litauisk-lettiske) sprog, intaget i Videnskabs-selskabets skrifter 1889, 1:sta bandet. Karakteristisk för T. som språkforskare är också just den förkärlek, hvarmed han granskar språken i deras historiska beröring med och inverkan på hvarandra. Hans afhandling I parasite et les consonans mouillés en français (1876) innehåller skarpsinniga teorier om ljudförhållandena i de romanska språken. T. har utöfvat stort inflytande på språkstudiet i Danmark och eger sjelf en utomordentligt vidsträckt kännedom om de europeiska språken. Sedan 1876 har han varit hufvudredaktör för »Nordisk tidsskrift for filologi». T. blef 1890 ledamot af Vet. och Vitt. samh. i Göteborg och 1891 af Vet. societeten i Upsala. -- 2. Carl Christian Jakob Frederik T., dansk målare, den föregåendes broder, f. 1847 i Köpenhamn, blef student 1865 och började derefter en kurs i teckning hos professor F. Vermehren, jämte det han studerade vid konstakademien, hvarifrån han 1871 erhöll afgångsbetyg. 1874 framträdde han med sin skämtsamma tafla Vid examensbordet, och han har sedan utställt både porträtt och genrestycken, präglade på samma gång af godlynthet och själfull uppfattning. Ofta nog väljer han sina ämnen ur flydda tider eller från prestgårdarna på landet, t. ex. En student för 50 år sedan (1875) och Ewalds möte med Arendse (1876). Med akademiens mindre stipendium vistades han 1876--77 utomlands och målade derunder några italienska motiv. År 1879 erhöll han Neuhausenska premiet för En bekännelse, 1887 årsmedaljen för I ateliern och 1888 utställningsmedaljen för Middag i en prestgård efter en biskopsmsitation (med afl. D. G. Monrad som biskopen). Han vardt medlem af den danska konstakademien 1890. 1. E. Ebg. 2. Ph. W.