Tiondebod

Tiondebod l. kyrkoherberge (Lat. granarium), kamer., förvaringsrum för kyrkans andel i tionden (ej att förvexla med tiondelada, se d. o.). Enligt äldre kyrkostadgar egde presten och kyrkovärdarna af kyrkotionden undantaga en viss del, hvarmed de borde bekosta tiondeboden, och hvaraf återstoden tillföll dem sjelfva såsom ersättning för byggnadsbestyret samt deras besvär med kyrkotiondens mottagande och förvaring. Efter reformationen blef tiondebodens underhåll småningom ett kommunalt besvär. Enligt 1638 års tiondeordning skulle kyrkoherden, sexmännen och kronofogden hafva hvar sin nyckel till kyrkoherberget. I B. B. 26: 5 af 1734 års lag stadgas: »Der tiondebod nödig är, bygge den alle de i socknen, eller staden, som kronotionde utgöra». Detta stadgande saknar numera tillämplighet å de orter, der tiondesättning försiggått. -- Enligt ett mandat af 1597 skulle i hvarje kyrkoherberge något säd förblifva liggande för utsädeshjelp åt nödställda jordbrukare, en upprinnelse till de för sådant ändamål sedermera inrättade kornhus och sockenmagasin. C. O. M-n.