Tiselius

Tiselius, Daniel, prest, föddes 1682 i Kumla socken, Nerike, blef student 1702, prestvigdes 1708 och efterträdde 1715 sin fader, redan under dennes lifstid, på grund af särskildt kungligt tillstånd, såsom kyrkoherde i Hammar och Lerbäcks församlingar, Strengnäs stift. Död d. 19 Jan. 1744. T. var känd för stor lärdom. Såsom framstående naturforskare kallades han 1740 till medlem af Vetenskapsakademien. Bland hans arbeten må nämnas: Uthförlig beskrifning öfver den stora Swea och Götha siön Wätter (1723; samma ämne ytterligare behandladt 1730), Catechismi frågor, jämte andra minnesspråk (s. å.) och Thet dyra försoningsoffret för hela verldenes synder (1726; 3 del.; 6:te uppl. af tredje del. 1829; samt under titeln »Jesu lidandes kraft och nytta uti bedröfvade syndares andeliga upprättelse» utg. 1831 och 1851; finsk öfvers. 1853).