Tistel

Tistel, bot., är ett namn, som tillägges flere slags örter (nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia L.) med taggiga, stickande blad och stjelkar, men egentligen det linnéska slägtet Carduus, från hvilket i senare tid slägtena Cirsium och Cnicus (se d. o.) blifvit afsöndrade. Slägtena Carduus och Cirsium hafva stjelkar och blad väpnade med hvassa taggar och bära äggformiga eller aflånga blomkorgar, hvilkas tätt tegellagda holkfjäll hafva stickande spetsar. Hos Carduus äro frukterna försedda med styfva hår, nedtill sammanhållna af en ring. Cirsium deremot har fjäderlikt fruktfjun. Allmän, i synnerhet vid vägkanter, är vägtisteln, Cirs. lanceolatum (L.) Scop., med långa, styfva tornar. Ett svårt och genom sina djupt nedträngande rotskott nästan outrotligt ogräs är åkertisteln l. tomttisteln, Cirs. arvense (L.), som har blomkorgarna samlade i en ojämn qvast och har fintaggiga blad. Den högväxta, rödbruna kärrtisteln, Cirs. palustre (L.), har bladen djupt parklufna och undertill gröna samt de små, mörkröda blomkorgarna talrikt gyttrade i stjelk- och grenspetsarna. Den är allmän å sumpig mark. Jordtisteln, Girs. acaule (L.), deremot saknar vanligtvis stjelk, så att den ensamma, tämligen stora blomkorgen sitter omedelbart i midten af den rosett, som bildas af de styfva, i starkt tornuddiga flikar pardelade och på marken utbredda rotbladen. Borsttisteln l. brudborsten, Cirs. heterophyllum (L.), är en på ängsmarker förekommande, vacker, knappt taggig tistel, som har stjelkomfattande och dels hela, dels flikiga blad, hvilka på undre sidan äro hvita. Kåltisteln, Cirs. oleraceum (L.), växer å fuktig ängsmark och har gula blommor. Mellan de 3 sistnämnda arterna uppkomma lätt nog hybrida mellanformer. -- Af Carduus har den svenska floran endast 3 arter: krustisteln, C. crispus L., som har krusiga, på stjelken nedlöpande blad, sloktisteln, C. nutans L., som har ensamma, stora, lutande blomkorgar, och piggtisteln, C. acanthoides L., hvars blomkorgar äro mindre och sitta på vingade, starkt taggiga skaft, dels gyttrade i grenspetsarna, dels i bladvecken på sidan om stjelken. O. T. S.