Sida 190
Tiselius ...
för timmerflottning. Nedanom Femsjön bildar elfven Tistedalsfossene (tills. 66 m.) och rinner sedermera genom den natursköna Tistedalen ut i Idefjorden vid Fredrikshald. Tistedalen genombryter det stora östra, smaalenske ra (se d. o.). Y. N.
Tistad, gods i Bärbo socken, Jönåkers härad, Södermanland, nära sjön Långhalsen, 10 km. n. v. från Nyköping, omfattar, jämte underlydande i Stigtomta, Nikolai och Råby-Rönö socknar samt det med T. sedan 1887 förenade godset Näs i Barbo socken, 30 3/4 mtl, med en areal af 4,000 har och ett taxeringsvärde af 905,000 kr. På gården finnas mejeri, tegelbruk, qvarn och 2 sågar. Hufvudbyggnaden, ett vackert, tre våningar högt slott (33 m. långt, 14,5 m. bredt och 12 m. högt till taklisten, 15 m. till takåsen), uppfördes 1766--71 af frih. F. B. Rosenhane, godsets egentlige skapare, efter ritning af öfverstelöjtnant Hoppe, uti italiensk stil. Slottet ligger på en hög terrass, å hvars södra sluttning är anlagd en stor trädgård i fransk stil. T. egdes af slägten Rosenhane till 1800, då det såldes till landshöfding F. Ulfsparre, hvilken 1808 och 1812 öfverlät det till excellensen grefve G. Wachtmeister, i hvilkens slägts ego det ännu är. Nuvarande egaren, kammarherren grefve F. Klasson Wachtmeister, har till T. samlat en mängd dyrbara konstsaker och taflor, bland hvilka märkas ett »Sjelfporträtt» af van der Helst samt »Kleopatra» och andra verk af Kronberg.
Tistedalen, Tistedalsfossene. Se Tista.
Tistel, bot., är ett namn, som tillägges flere slags örter (nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia L.) med taggiga, stickande blad och stjelkar, men egentligen det linnéska slägtet Carduus, från hvilket i senare tid slägtena Cirsium och Cnicus (se d. o.) blifvit afsöndrade. Slägtena Carduus och Cirsium hafva stjelkar och blad väpnade med hvassa taggar och bära äggformiga eller aflånga blomkorgar, hvilkas tätt tegellagda holkfjäll hafva stickande spetsar. Hos Carduus äro frukterna försedda med styfva hår, nedtill sammanhållna af en ring. Cirsium deremot har fjäderlikt fruktfjun. Allmän, i synnerhet vid vägkanter, är vägtisteln, Cirs. lanceolatum (L.) Scop., med långa, styfva tornar. Ett svårt och genom sina djupt nedträngande rotskott nästan outrotligt ogräs är åkertisteln l. tomttisteln, Cirs. arvense (L.), som har blomkorgarna samlade i en ojämn qvast och har fintaggiga blad. Den högväxta, rödbruna kärrtisteln, Cirs. palustre (L.), har bladen djupt parklufna och undertill gröna samt de små, mörkröda blomkorgarna talrikt gyttrade i stjelk- och grenspetsarna. Den är allmän å sumpig mark. Jordtisteln, Girs. acaule (L.), deremot saknar vanligtvis stjelk, så att den ensamma, tämligen stora blomkorgen sitter omedelbart i midten af den rosett, som bildas af de styfva, i starkt tornuddiga flikar pardelade och på marken utbredda rotbladen. Borsttisteln l. brudborsten, Cirs. heterophyllum (L.), är en på ängsmarker förekommande, vacker, knappt taggig tistel, som har stjelkomfattande och dels hela, dels flikiga blad, hvilka på undre sidan äro hvita. Kåltisteln, Cirs. oleraceum (L.), växer å fuktig ängsmark och har gula blommor. Mellan de 3 sistnämnda arterna uppkomma lätt nog hybrida mellanformer. -- Af Carduus har den svenska floran endast 3 arter: krustisteln, C. crispus L., som har krusiga, på stjelken nedlöpande blad, sloktisteln, C. nutans L., som har ensamma, stora, lutande blomkorgar, och piggtisteln, C. acanthoides L., hvars blomkorgar äro mindre och sitta på vingade, starkt taggiga skaft, dels gyttrade i grenspetsarna, dels i bladvecken på sidan om stjelken. O. T. S.
Tistelborre. Se Onopordon acanthium.
Tistel-orden (Eng. Order of the thistle), skotsk orden, äfven kallad Andreas-orden, stiftades af Jakob II (konung af England och Skotland) d. 29 Maj 1687, men föll i glömska efter revolutionen följande året. Den återupplifvades af drottning Anna d. 31 Dec. 1703. Orden har endast 1 klass och utdelas enligt statuten af 1827, utom till suveränen och de kungliga prinsarna, åt 16 skotska peerer. Riddarna bära i grönt band på bröstet ett ordenstecken, framställande ett Andreaskors i silfver med strålar mellan armarna och på den gyllene, grönt emaljerade midtskölden en blommande tistel (Skotlands nationella sinnebild) samt deromkring den latinska inskriften Nemo me impune lacessit (Ingen utmanar mig ostraffadt). Förutom denna dekoration bäres i mörkgrönt band öfver skuldran en annan, som på en grund af gyllene strålar visar aposteln Andreas, stående bakom sitt martyrkors. Vid särskildt högtidliga tillfällen nyttjas i st. f. bandet en halskedja, sammansatt af tistlar och vinruteqvistar.
Tistelväxter, Cynarocephalae, bot., en väl begränsad afdelning eller underfamilj inom nat. fam. Synanthereae Juss. (Compositce L.) och kl. Syngenesia L., der blomkorgarna hafva alla blommor rörformiga, regelbundna och 2-könade (Centaurea har de yttersta blommorna könlösa). Stiftet är uppemot märkena uppsväldt och omgifvet med en krans af hår. Blomfästet är beklädt med en mängd borst, hvilka utan bestämd ordning omgifva blommorna eller kanterna af de gropar, i hvilka dessa sitta. Holkbladen äro talrika och tegellagda samt hafva vanligen i spetsen en stickande torn eller äro försedda med en hinnaktig kant. Till tistelväxterna höra de bekanta köksträdgårdsväxterna kronärtskockor och kardoner (se Cynara) samt kardbenedikt (se Cnicus) och safflor (se Carthamus). O. T. S.
Tisza [ti'ssa], flod. Se Teis.
Tisza [ti'ssaj, Koloman, ungersk statsman, föddes i Geszt i komitatet Bihar d. 16 Dec. 1830 och tillhör en gammal reformert adelsfamilj. Han fäste en allmännare uppmärksamhet vid sig, då han såsom verldslig kurator för Nagy-Szalontas protestantiska kyrkodistrikt uppträdde till försvar för den evangeliska kyrkans frihet emot österrikiske ministern Thuns protestantpatent af d. 1 Sept. 1859. Han invaldes 1861 i ungerska riksdagen, der han genast intog en betydande plats såsom, jämte Ghyczy, efter L. Telekis död ledare för det oppositionella partiet. 1865 å nyo ledamot af
Källa: Project Runeberg ·
